Programmering som skolämne är fel väg att gå

Det har plötsligt blivit väldigt populärt att prata om att programmering borde vara ett obligatoriskt ämne i grundskolan i Sverige. Sajten ”Framtidens språk” som mest verkar vara en marknadsföringskampanj från Academedia-ägda ”IT-gymnasiet” skriver att Sverige riskerar att halka efter i utvecklingen om inte programmering införs för alla barn i grundskolan, och uppmanar besökare att mejla utbildningsminister Jan Björklund. Det här ser ju vid första anblicken väldigt lovvärt och dessutom smart ut. Klart att våra ungar ska få lära sig att programmera i skolan, det är ju framtiden!

(This blog post has been translated to english, click here to read it)

Men jag håller verkligen inte med. Programmering som obligatoriskt skolämne är fel väg att gå, och riskerar tvärtom att göra att Sverige fastnar i utvecklingen. Låt mig förklara hur jag tänker.

Först och främst – jag älskar att hjälpa barn som vill lära sig att programmera. Under våra egna ”barnhack” har jag lärt mig massor om hur man lättast kan entusiasmera riktigt små barn inför möjligheterna med att skapa själva på datorer. De har tidigare bara konsumerat – spelat spel och surfat på olika barnwebbar – men glädjen som uppstår när de själva kan bestämma hur spelen ska fungera är påtaglig och värmer hela vägen in i ett gammalt datanördshjärta som mitt.

Men jag minns hur vi på 80-talet i högstadiet hade datorkunskap på schemat. I ”datasalen” stod det numera (av fel skäl) legendariska systemet COMPIS och vi fick lära oss viktiga saker som hur man loggar på och loggar av stordatorsystem eller hur ett specialframtaget ordbehandlingsprogram fungerade. Den stackars läraren som fått datorämnet och därmed datorsystemet på halsen ägnade största delen av våra lektioner åt att själv försöka förstå hur allt fungerade. Över sommarlovet råkade en städare slå av strömmen till skåpet där centralenheten stod, och nästa år blev det ingen datorkunskap eftersom ingen visste hur man återställde allt.

Nej, datorkunskap var ingen höjdare – trots att jag redan då älskade datorer och programmerade på fritiden lärde jag mig ingenting där, och mina mindre datorvana klasskamrater lärde sig nog inte heller något vettigt.

Vi hade också ”maskinskrivning” på schemat. 15 ungar i ett klassrum med elektriska IBM-skrivmaskiner utan bokstäver på tangenterna. Under plågsamma lektioner fick vi lära oss korrekt fingersättning för att skriva maskin, och nu sådär 20 år senare är det dessa lektioner jag haft mest nytta av. Att kunna skriva snabbt på tangentbord utan att göra många misstag är verkligen guld värt nu när jag sitter framför datorn hela dagarna.

Kan det inte vara så att det även i dag är maskinskrivning skolan behöver, och inte programmering? Metaforiskt talat, alltså. Jag tror helt enkelt inte att vi kan lära ut programmering på ett vettigt sätt i skolan, men det vi skulle kunna lära ut är metoder för att förstå hur datorer fungerar, vad programmering är, och hur man tänker logiskt.

Det var ju trots allt inte datorkunskapen i skolan som ledde till vårt fantastiska IT-samhälle, utan satsningar som hem-PC-reformen som gjorde att det stod datorer i miljoner svenska hem. På samma sätt tror jag inte att ett eventuellt införande av ”programmeringskunskap” i skolan skulle leda till att vi får massor av kompetenta programmerare i framtiden.

I skolan ska vi absolut lära våra barn viktiga saker som de kan ha nytta av i sitt framtida liv. Programmering kan i dag visst se ut som något som våra barn behöver kunna. Men för att barnen verkligen skulle kunna lära sig något vettigt om programmering i skolan skulle en mängd saker behöva redas ut först. Vilket språk ska de till exempel lära sig? På vilka datorer ska de lära sig – många grundskolor saknar fortfarande datorer till eleverna? Vilka ska lära ut programmeringen?

Sanningen är nog att det inte är skolan som är den bästa platsen att lära sig specifika färdigheter på. I vår skoltävling Webbstjärnan ser vi till exempel ganska tydligt att de elever som är allra bäst på exempelvis webbdesign inte är bra på det för att de lärt sig webbdesign i skolan. Tvärtom har de lärt sig på egen hand, av eget intresse, vilket ju är precis som det ska vara. Skolan kan ge möjligheter och utrymme för elever att själva skaffa sig färdigheter, utan att trycka föråldrad kunskap i halsen på dem, vilket troligen annars skulle ske.

Missförstå mig inte. Jag vill gärna se mer programmering i skolan. Men det måste ske på rätt sätt, under rätt omständigheter. Först och främst måste vi ge alla våra lärare chansen att bli bättre på att använda nätet och datorer som pedagogiska verktyg. Det är ett enormt kunskapslyft som måste till, och det kommer inte att bli enkelt eller billigt. När lärarna väl kan måste det finnas bra utrustning i alla skolor. internet, datorer och plattor till alla barn, som en väl integrerad del av undervisningen och vardagen i skolan.

Om vi kan få allt detta på plats, då kan vi börja diskutera programmeringens roll i undervisningen. Innan dess blir det mest tomma fraser och retorik utan verkliga möjligheter.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Om bloggaren

Måns Jonasson Digital strateg Webbfantast som ansvarar för digital strategi på IIS. Måns har jobbat med webben sedan 1994 och har sedan dess drivit egen byrå, jobbat på flera olika communities samt på kommunikationsbyrå.