Anonymitet på nätet – ett måste för yttrandefrihet

Anonymitet är ett tveeggat svärd som antingen kan skydda eller skada. Det är inte ett fenomen som föddes med internet, men debatten har förts under många år inom internetvärlden om det finns anledning att förbjuda möjligheten att uppträda anonymt på nätet, eller om den ska försvaras och finnas kvar. Hur anonymitet används på internet, eller hur anonym en internetanvändare faktiskt är har också diskuterats genom åren. Så var står vi nu?

På Internetdagarnas sajt skrev jag 2009 ett inlägg och ställde frågan om rätten att vara anonym på nätet var i farozonen.

Som en konsekvens av införandet av bland annat IPRED-lagen trodde jag också att företag som erbjuder anonymitetstjänster skulle få ett uppsving eftersom lagen gjorde det möjligt för upphovsrättsinnehavare som jagar fildelare att begära information om vem som ligger bakom en IP-adress. Jag vet dock inte hur många fildelare som började använda sig av proxytjänster av olika slag för att dölja deras riktiga IP-adresser. Min tes var att de många lagstiftningar som trätt i kraft bara sedan 2008 och som påverkar integriteten hade gett den marknaden en skjuts.

Allt fler svenskar väljer att vara anonyma

I maj 2012 redovisade Svenska Dagbladet i alla fall resultat från en undersökning utförd av Lunds universitet som visade att allt fler svenskar uppträder anonymt på nätet. Undersökningen pekade mot att omkring 700 000 svenskar aktivt gömmer sig med anonymiseringstjänster på nätet, mestadels yngre användare.

2009 krävde Socialdemokraterna att det skulle tillsättas både en europeisk och en svensk integritetsombudsman och att alla de lagförslag och direktiv som påverkar den personliga integriteten på nätet skulle gås igenom. Detta efter att det blev nej i Europaparlamentet till EU:s telekompaket. I samband med det skrev Centerpartiets integritetspolitiska talesperson Annie Johansson i en debattartikel på SvD.se att partiet ville ha en EU-ombudsman som skulle värna de mänskliga rättigheterna och ha befogenhet att stoppa integritetskränkande förordningar, direktiv och andra rättsakter. Hon skrev ”I avvägningen mellan integritet å ena sidan och säkerhetsintressen eller starka ekonomiska intressen å andra sidan, har balansen systematiskt förskjutits till integritetens nackdel”.

Anna Troberg, partiledare för Piratpartiet, skrev i en tänkvärd debattartikel 2011: ”Vi stod alldeles ensamma mitt uppe i hat och fördomar just för att internet inte fanns”, apropå ungdomars möjligheter att hitta positiva förebilder att identifiera sig med.

Övervakning är inte vägen framåt

Men medan vissa ser möjligheten att vara anonym som en mänsklig rättighet så är det andra som anser att det är bakom anonymiteten som ynkryggarna gömmer sig, de där som normalt aldrig säger någonting direkt till en kollega eller vän, men som inte drar sig en sekund för att vräka ur sig vad som helst på nätet. Att tron på att man mer eller mindre är anonym på nätet kan få konsekvenser för den enskilda användaren har vi också sett exempel på. Och att det finns de som anser att anonymitet på nätet borde vara förbjudet.

Oavsett de argument som förs fram från olika håll – förhandsgranskning och övervakning av information på nätet kan hur som helst inte vara vägen framåt.

Internets styrka har så här långt varit och är fortfarande att alla kan komma till tals och att användare på vissa nätgemenskaper i alla fall håller en viss ordning på varandra. Självklart finns det de som missköter sig, inläggen på Facebook och Twitter kan vara väl så cyniska, utlämnande och elaka som den traditionella sensations- och dagspressen. Men oftast är det en blandning av helt vanliga, banala triviala och personliga ämnen och svåra, känsliga ämnen som passerar förbi under en helt vanlig dag på nätet.

Det är uppenbart att anonymitet kan användas för såväl sociala som asociala ändamål. Det kan å ena sidan hjälpa människor att utbyta åsikter om känsliga ämnen och svåra upplevelser, och källor kan rapportera om saker som pågår inom företag eller myndigheter som annars inte skulle komma till allmänhetens kännedom. Å andra sidan kan det användas för kriminella aktiviteter, som att sprida barnpornografi.

I grund och botten är i alla fall min uppfattning att rätten till anonymitet är ett fundamentalt krav för att det i ett demokratiskt samhälle ska kunna existera yttrandefrihet. Ett förbud mot anonymitet skulle förmodligen dessutom ha samma effekt och genomslag som IPRED-lagen själv. Läs Begränsad.

Lästips

  • Lästips 1: Datainspektionen ger varje år ut en samlad rapport under namnet Integritetsåret. I Integritetsåret 2011 kan vi läsa om nya informationsutbyten mellan myndigheter, sexbrottslingar som hängs ut på webben, hur vårdgivare brister i informationen till sina patienter om hur deras journaluppgifter kan komma att spridas, felfaxade förundersökningsprotokoll, registrering av dementa, miljonviten till kreditupplysningsföretag som inte sköter sig, fotbollsklubben Djurgårdens huliganregister och förslaget att publicera dopningsavstängda elitidrottare och motionärer på internet. Under 2011 tillkom det enligt Datainspektionen 90 nya lagar, lagförslag, beslut och händelser som påverkade den personliga integriteten.
  • Lästips 2: .SE:s Internetguide Digitalt källskydd – en introduktion där vi redovisar fallstudier, lösningar och konkreta tips på hur journalister och andra som hanterar känslig information kan värna anonymiteten.
  • Lästips 3: Tidningen TechWorld publicerade i november 2012 en artikel om hur du kan göra för att täcka över dina spår och hålla dig anonym på internet.

Läs mer på våra webb:

Etiketter: , , , , , , , , , , Foto: venetians av Anjan Chatterjee (CC BY-NC-ND 2.0)
Fyll gärna i vår enkät.

Om bloggaren

Anne-Marie Eklund Löwinder Säkerhetschef, IIS Rankad som en av Sveriges främsta IT-säkerhetsexperter. En av få utvalda i världen att delta i nyckelgenereringen för DNSSEC i rotzonen för internet. Ledamot i ett flertal styrelser och remissvarare på statens offentliga utredningar om internet och säkerhet.

Lämna en kommentar

Svara på en kommentar

Obligatoriskt

Obligatoriskt

Frivilligt

Kommentarer

  • Mikael "MMN-o" Nordfeldth 7 december 2012, kl 01.05

    Hej, tack för att du skrev denna bra artikel och att du står upp för anonymitetens bevarande!

    Själv har jag lite att dölja och har inga problem att publicera mina handlingar i namn. Rent mjöl i påsen och allt sådant. Däremot finns det ju många människor vars identitet skyddas av mycket legitima skäl, antingen de med skyddad identitet eller personer med psykiska bekymmer som inte har samma möjlighet att stå upp för sig själva. Särskilt inte med sina fysiska identiteter som avsändare!

    Om inte anonymitet, så vore rätten till identitetsfrånkopplad pseudonymitet något jag gärna ser Sverige ta tydlig ställning för. Förhoppningsvis kommer vi ett steg närmare för varje artikel på ämnet som understryker vikten av det i ett demokratiskt samhälle :)

    Svara
    • Anne-Marie Eklund Löwinder
      Anne-Marie Eklund-Löwinder 7 december 2012, kl 09.01

      Hej, tack för din positiva återkoppling. Vi följer utvecklingen och hoppas kunna påverka i en riktning som är i linje med våra värderingar.

      Svara
  • Kristoffer 10 december 2012, kl 21.27

    Anonymitet som i att domänägare måste skylta med sitt namn på er whois-visning….

    Svara
    • Anne-Marie Eklund Löwinder
      Anne-Marie Eklund-Löwinder 14 december 2012, kl 10.56

      Hej Kristoffer,

      Jag tolkar din kommentar som att detta med att vi visar vem som är domäninnehavare av en .se-domän skulle stå i motsatsförhållande till det faktum att vi är för möjligheten och rätten att vara anonym på nätet.

      Som jag ser det är det inte möjligt att vara anonym i alla lägen, men möjligheten att vara anonym i vissa situationer är eftersträvansvärd. Om man vill publicera information anonymt kanske det är bättre att gå via någon annans domän än att ha en egen, det finns till exempel flera olika bloggforum som drivs av andra. På sidan Bloggfavoriter listas några populära sajter.

      Bakom varje domännamn finns någon som registrerat det, det vill säga en innehavare, för vilka personliga kontaktuppgifter har inhämtats vid tiden för registreringen.
      Denna information lagras i en databas som måste underhållas korrekt samtidigt som den behöver skyddas från illegal användning utanför ändamålet med uppgifterna. Genom det som kallas whois kan information om en domän hämtas. I de standarddokument som beskriver whois föreskrivs att information om domäninnehavarens kontaktinformation (såsom e-postadress), teknisk kontaktinformation, administrativ kontaktinformation och annan information skall göras allmänt tillgänglig via internet.

      Den informationen användes för att hantera situationer som till exempel när någon domän hade tekniska problem eller någon ville söka kontakt med innehavaren av andra skäl.

      Enligt lagen (2006:24) om nationella toppdomäner för internet i Sverige har vi som domänadministratör skyldighet att föra ett register över tilldelade domännamn under toppdomänen. Registret skall bland annat innehålla domännamnet, namnet på domännamnsinnehavaren och dennes postadress, telefonnummer och adress för elektronisk post och övrig teknisk information som behövs för att administrera domännamnet.

      Uppgifterna i registret skall enligt lagen dessutom kunna hämtas utan avgift via internet. Personuppgifter får dock göras tillgängliga på detta sätt endast om den registrerade har samtyckt till det.

      I våra Registreringsvillkor framgår hur vi behandlar en innehavares personuppgifter samt om publicering i whois. Vi genomför för närvarande en översyn av våra regler och riktlinjer avseende personuppgiftsbehandlingen.

      Samtidigt pågår också en intensiv debatt kring rätten att bli glömd på nätet, med EU-kommissionär Viviane Reding i spetsen (min kollega Staffan Jonson har bloggat om det).

      Hälsningar,

      Anne-Marie Eklund Löwinder
      Säkerhetschef, .SE

      Svara
      • nomen nescio 30 april 2013, kl 15.38

        Att ni eventuellt kan behöva namn, telefonnummer, postadress mm är en sak för att kunna adriministrera det hela. Men finns ingen vits att allt detta ska krävas att det visas i whois och hela världen ska få tillgång till detta.

        Att det kan finns ett behov att kunna kontakta en domän innehavare ser jag, men det ska inte ske på bekostnad att all denna privata information ska behövas visas.
        Trots allt så är den mesta av denna info överflödig.
        Allt som skulle behövas visas är en publik email adress för ändamålet till whois.
        Eller att ni bara ger en länk till ett kontaktformulär för de som vill kontakta en så vidarbefodrar ni meddelandet till de uppgifter ni har (email).

        Att ni vet de riktig uppgifterna och att det ändå går att kontakta innehavaren är allt som behövs.

        Hoppas verkligen att Ni överväger att se över detta, för det finns verkligen så många anledningar och stor nytta av att inte behöva ha dessa uppgifter synliga.

        Svara
        • MiB 21 september 2013, kl 21.01

          Och nu har det blivit så för privatpersoner i alla fall att man inte syns med namn eller någon info alls annat än registraren. Dessvärre är det inte särskilt tydligt hur man kontaktar domäninnehavaren, om det nu går.

          Svara
          • Anne-Marie Eklund Löwinder
            Anne-Marie Eklund-Löwinder 24 september 2013, kl 13.18

            .SE behandlar personuppgifter i enlighet med personuppgiftslagen (1998:204) och Toppdomänlagen. Från och med den 3 juni 2013 visas endast kontaktuppgifter för privatpersoner/enskild firma om innehavaren av domännamnet godkänt publicering. Detta är följden av krav som Datainspektionen ställer på medgivande enligt Personuppgiftslagen. Om du av något skäl behöver komma i kontakt med en domäninnehavare bör du i första hand vända dig till registraren och be om hjälp.

            Svara
  • Martin 22 mars 2016, kl 23.13

    Den nya ”yttrande-friheten” säger att vem som helst, får säga/skriva vad som helst…..och sedan ta konsekvenserna av det, exempelvis förlora arbetet, bli särbehandlad etc.
    Censur som sådan är alltså inte nödvändig, det räcker med att statuera publika exempel likt IS halshuggningar.
    Ofta rättas oegentligheter efter visselblåsare, likväl straffas dessa, så läckaget tätas.

    Det innebär bara att verksamheten flyttas ”off-line” och nätet blir alltmer en ”finkammad” ointressant standard-profil, där alla tävlar om att inte sticka-ut.
    Desinformationen härskar!

    Svara