Anonymitet på nätet – ett måste för yttrandefrihet

Anonymitet är ett tveeggat svärd som antingen kan skydda eller skada. Det är inte ett fenomen som föddes med internet, men debatten har förts under många år inom internetvärlden om det finns anledning att förbjuda möjligheten att uppträda anonymt på nätet, eller om den ska försvaras och finnas kvar. Hur anonymitet används på internet, eller hur anonym en internetanvändare faktiskt är har också diskuterats genom åren. Så var står vi nu?

På Internetdagarnas sajt skrev jag 2009 ett inlägg och ställde frågan om rätten att vara anonym på nätet var i farozonen.

Som en konsekvens av införandet av bland annat IPRED-lagen trodde jag också att företag som erbjuder anonymitetstjänster skulle få ett uppsving eftersom lagen gjorde det möjligt för upphovsrättsinnehavare som jagar fildelare att begära information om vem som ligger bakom en IP-adress. Jag vet dock inte hur många fildelare som började använda sig av proxytjänster av olika slag för att dölja deras riktiga IP-adresser. Min tes var att de många lagstiftningar som trätt i kraft bara sedan 2008 och som påverkar integriteten hade gett den marknaden en skjuts.

Allt fler svenskar väljer att vara anonyma

I maj 2012 redovisade Svenska Dagbladet i alla fall resultat från en undersökning utförd av Lunds universitet som visade att allt fler svenskar uppträder anonymt på nätet. Undersökningen pekade mot att omkring 700 000 svenskar aktivt gömmer sig med anonymiseringstjänster på nätet, mestadels yngre användare.

2009 krävde Socialdemokraterna att det skulle tillsättas både en europeisk och en svensk integritetsombudsman och att alla de lagförslag och direktiv som påverkar den personliga integriteten på nätet skulle gås igenom. Detta efter att det blev nej i Europaparlamentet till EU:s telekompaket. I samband med det skrev Centerpartiets integritetspolitiska talesperson Annie Johansson i en debattartikel på SvD.se att partiet ville ha en EU-ombudsman som skulle värna de mänskliga rättigheterna och ha befogenhet att stoppa integritetskränkande förordningar, direktiv och andra rättsakter. Hon skrev ”I avvägningen mellan integritet å ena sidan och säkerhetsintressen eller starka ekonomiska intressen å andra sidan, har balansen systematiskt förskjutits till integritetens nackdel”.

Anna Troberg, partiledare för Piratpartiet, skrev i en tänkvärd debattartikel 2011: ”Vi stod alldeles ensamma mitt uppe i hat och fördomar just för att internet inte fanns”, apropå ungdomars möjligheter att hitta positiva förebilder att identifiera sig med.

Övervakning är inte vägen framåt

Men medan vissa ser möjligheten att vara anonym som en mänsklig rättighet så är det andra som anser att det är bakom anonymiteten som ynkryggarna gömmer sig, de där som normalt aldrig säger någonting direkt till en kollega eller vän, men som inte drar sig en sekund för att vräka ur sig vad som helst på nätet. Att tron på att man mer eller mindre är anonym på nätet kan få konsekvenser för den enskilda användaren har vi också sett exempel på. Och att det finns de som anser att anonymitet på nätet borde vara förbjudet.

Oavsett de argument som förs fram från olika håll – förhandsgranskning och övervakning av information på nätet kan hur som helst inte vara vägen framåt.

Internets styrka har så här långt varit och är fortfarande att alla kan komma till tals och att användare på vissa nätgemenskaper i alla fall håller en viss ordning på varandra. Självklart finns det de som missköter sig, inläggen på Facebook och Twitter kan vara väl så cyniska, utlämnande och elaka som den traditionella sensations- och dagspressen. Men oftast är det en blandning av helt vanliga, banala triviala och personliga ämnen och svåra, känsliga ämnen som passerar förbi under en helt vanlig dag på nätet.

Det är uppenbart att anonymitet kan användas för såväl sociala som asociala ändamål. Det kan å ena sidan hjälpa människor att utbyta åsikter om känsliga ämnen och svåra upplevelser, och källor kan rapportera om saker som pågår inom företag eller myndigheter som annars inte skulle komma till allmänhetens kännedom. Å andra sidan kan det användas för kriminella aktiviteter, som att sprida barnpornografi.

I grund och botten är i alla fall min uppfattning att rätten till anonymitet är ett fundamentalt krav för att det i ett demokratiskt samhälle ska kunna existera yttrandefrihet. Ett förbud mot anonymitet skulle förmodligen dessutom ha samma effekt och genomslag som IPRED-lagen själv. Läs Begränsad.

Lästips

  • Lästips 1: Datainspektionen ger varje år ut en samlad rapport under namnet Integritetsåret. I Integritetsåret 2011 kan vi läsa om nya informationsutbyten mellan myndigheter, sexbrottslingar som hängs ut på webben, hur vårdgivare brister i informationen till sina patienter om hur deras journaluppgifter kan komma att spridas, felfaxade förundersökningsprotokoll, registrering av dementa, miljonviten till kreditupplysningsföretag som inte sköter sig, fotbollsklubben Djurgårdens huliganregister och förslaget att publicera dopningsavstängda elitidrottare och motionärer på internet. Under 2011 tillkom det enligt Datainspektionen 90 nya lagar, lagförslag, beslut och händelser som påverkade den personliga integriteten.
  • Lästips 2: .SE:s Internetguide Digitalt källskydd – en introduktion där vi redovisar fallstudier, lösningar och konkreta tips på hur journalister och andra som hanterar känslig information kan värna anonymiteten.
  • Lästips 3: Tidningen TechWorld publicerade i november 2012 en artikel om hur du kan göra för att täcka över dina spår och hålla dig anonym på internet.

Läs mer på våra webb:

Etiketter: , , , , , , , , , , Foto: venetians av Anjan Chatterjee (CC BY-NC-ND 2.0)

Om bloggaren

Anne-Marie Eklund Löwinder Säkerhetschef, IIS Rankad som en av Sveriges främsta IT-säkerhetsexperter. En av få utvalda i världen att delta i nyckelgenereringen för DNSSEC i rotzonen för internet. Ledamot i ett flertal styrelser och remissvarare på statens offentliga utredningar om internet och säkerhet.