Ny bok om sociala medier och politiskt deltagande

Idag släpps boken "Sociala medier och politiskt deltagande i Sverige – om det digitala deltagandets drivkrafter" skriven av Jakob Svensson, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Uppsala universitet. Boken är tryckt i en mindre upplaga men kan även laddas ner gratis i PDF-format.

Boken, som är en sammanställning av Jakob Svenssons forskning från 2008 och framåt, försöker reda ut varför människor deltar i politiska aktiviteter på nätet och har finansierats med hjälp av Internetfonden. I boken berörs kanaler som Facebook, Twitter, YouTube, Ning, bloggar, nätcommunities samt politiska kampanjsidor.

– Jag har undersökt deltagande initierat på tre olika nivåer, av politiska partier, aktivister samt i populärkulturella sammanhang, berättar Jakob Svensson.

Dessa nivåer illustreras genom tre fallstudier som beskrivs i varsitt kapitel i boken. Kapitlet Nina på nätet handlar om den folkpartistiska riksdagsledamoten Nina Larsson och hennes valkampanj i sociala medier 2010. Slaget om badhuset handlar om hur de boende i Stockholmsförorterna Aspudden och Midsommarkransen kämpade för att bevara Aspuddsbadet och bildade föreningen Södra Förstaden (SöFö). Tuppfäktning och trolling handlar om politiska diskussioner på HBTQ-communityt Qruiser.

Boken riktar sig till allmänheten samt studenter, fritidspolitiker, politiska tjänstemän och IT-pedagoger. Förhoppningen är att den kommer att bidra till att forskningsresultaten når ut till en bredare publik än dem som brukar läser akademiska artiklar, därför har boken även fått en lättillgängligare populärvetenskaplig form.

– Eftersom forskningen är skattefinansierad tycker jag att det är viktigt att göra den tillgänglig för allmänheten, säger Jakob Svensson.

Bygger på en kvalitativ forskningsmetod

Jakob Svensson läser sin rykande färska bok.

Jakob Svensson läser sin rykande färska bok.

Forskningen bygger på en kvalitativ etnografisk metod och strävar efter en slags inifrån-förståelse. Därför är urvalet av studieobjekt sådana som Jakob Svensson haft tillgång till, antingen som akademiker eller som privatperson. Han bodde till exempel själv i Aspudden under den aktuella perioden och var medlem på Qruiser. Metoden medför dock att studierna inte är generaliserbara i ett större perspektiv.

Intresset för sociala medier och politiskt deltagande väcktes i samband med att han skrev sin avhandling som handlade om medborgarkommunikation, alltså när politiker bjuder in allmänheten till samtal. Många lokalpolitiker och tjänstemän har utgått från att folk redan har viljan att delta, men i realiteten visar det sig att få eller ingen kommer när de bjuder in till medborgarsamtal. Jakob Svensson insåg att det fanns väldigt lite forskning om drivkrafterna till varför man väljer att delta.

Det politiska och det akademiska samtalet om varför folk deltar har utgått från en idé om våra kommunikativa drivkrafter, att vi vill delta. I den nya boken konstateras att kommunikativa drivkrafter är en utopi, ett ideal att sträva efter, men inte fungerar för att förklara och förstå faktiskt deltagande.

Det politiska deltagandet har förändrats

bok_socialamedierochpolitisktdeltagandeSociala medier har delvis förändrat det politiska deltagandet. Det har blivit lättare att delta i det politiska samtalet och trösklarna har sänkts. Engagemanget på nätet är inte lika krävande som att gå på möten eller delta i demonstrationer. Studier visar även att folk har bättre koll på andras politiska åsikter.

– Tidigare fanns det en bild av att folk undvek att prata politik, att det var en riktig partydödare. Idag pratas det mer öppet om politik på sociala medier och de åsikter man ger uttryck för är tydligare knutna till ens person, säger Jakob Svensson.

Hur sociala medier påverkar det offentliga samtalet om politik är inte helt självklart. Å ena sidan påverkar de inte särskilt mycket. Viktiga bloggare är i stort sett samma personer som hade makt även tidigare och det är fortfarande traditionella medier som sätter agendan och bestämmer vad vi ska prata om. Exempelvis så länkas det mer till traditionella medier i sociala medier än tvärtom. Å andra sidan talar politiker om politik på ett annat sätt. Finansminister Anders Borg uttalar sig ofta i ”twitterbara”, det vill säga slagkraftiga och korta, meningar som får viral spridning. I och med att vi anpassar oss till de logiker som finns på sociala medier förändras vårt sätt att tala om politik.

– Jag anser att sociala medier främjar demokratin. De är en del av vår vardag, hur vi kommunicerar med varandra. Sociala medier har möjliggjort en annan typ av engagemang och bidragit till ett bredare politiskt samtal, säger Jakob Svensson.

Han menar även att det som många avfärdar som slacktivism, exempelvis att starta en Facebookgrupp eller att ”gilla” något, inte bör underskattas eftersom det gör folk mer benägna att ge uttryck för sina åsikter.

Det politiska partiet viktigt för individen

Vi tenderar att söka oss till likasinnade på nätet och leta efter sådant som bekräftar våra åsikter. Fallstudien om Nina Larsson visar att detta även verkar gälla för politiker. Hennes sociala nätverk bestod främst av vänner och partianhängare, inte nya potentiella väljare trots att hon själv verkade drivas av en idé om att föra dialog och komma närmare sina väljare vilket i förlängningen skulle hjälpa henna att vinna val. Studien visar dock att hon i praktiken snarare använde sociala medier för att förmedla en bild av sig själv som folkpartistisk politiker och positionera sig inom partiet.

– En viktig slutsats är att det politiska partiet inte är på väg att dö ut. I en representativ demokrati är partiet kanske det viktigaste för att göra karriär. Individen är ingenting utan sitt parti, konstaterar Jakob Svensson.

Genom att analysera vilka personer Nina nämnde samt vems inlägg hon retweetade eller gillade synliggjordes makthierarkier och strategier. Om de var medvetna eller omedvetna är dock svårt att avgöra.

Fortsätter forska om sociala medier inför höstens riksdagsval

Inför höstens riksdagsval kommer Jakob Svensson att arbeta med två olika studier om politikers användning av sociala medier, dels Instagram och dels Twitter. Den ena studien kommer att handla om hur Instagram används av de politiska partierna och genomförs i samarbete med Uta Russmann från FHWien der WKW i Österrike och Jakob Svensson kommer även att involvera sina masterstudenter.

– Instagram är ett outforskat område, samtidigt som det växer allra snabbast. Bland många unga är det numera populäre än Facebook.

Eftersom det är bilden som är i fokus på Instagram krävs ett annorlunda angreppssätt med andra analysverktyg. Flyktigheten och det faktum att det är svårare att hitta gammalt material innebär även att inläggen kommer behöva sparas ner löpande på en hårddisk.

Den andra studien genomförs i samarbete med Anders Larsson från Universitetet i Oslo och tar avstamp i resultaten från fallstudien om Nina Larsson.Syftet är att genom en kvantitativ studie undersöka om resultaten kan generaliseras.

– Under en månad innan valet kommer vi att analysera alla politikers twittrande för att se om de länkar mest till andra inom det egna partiet och sysslar med digitalt ryggdunkande, säger Jakob Svensson.

Publicerad 25 juni 2014.

Mer på våra webbar:

Läs mer om projektet på Internetfondens webbplats: