IPv6 och DNS

Redan i det första kapitlet såg vi att dagens IPv4-adresser håller på att ta slut, och att internet på sikt måste använda sig av nya, längre IPv6-adresser. DNS fungerar i princip likadant för IPv6 som för IPv4, men skiftet innebär ändå vissa omställningar.

I det första kapitlet (Datakommunikation på internet) kunde du läsa att det i dag finns ett växande behov att gå över till en ny version av internetprotokollet IP på grund av att IP-adresserna håller på att ta slut. Den nya versionen betecknas IPv6 och löser problemet genom att IP-adresserna blir på 128 bitar i stället för 32. Det innebär att antalet möjliga adresser blir i praktiken obegränsat, exempelvis skulle varje nu levande individ kunna ha 5 x 1028 IPv6-adresser var.

Eftersom övergången ännu inte riktigt har kommit i gång trots att adressbristen i IPv4 snart beräknas bli akut så kommer de två standarderna troligtvis leva vidare sida vid sida under ganska lång tid framöver. I länder som Sverige, där de flesta företag redan är uppkopplade och det finns relativt gott om IP-adresser, kommer övergången troligen bli en utdragen historia eftersom det inte är här bristen kommer att märkas mest. På andra håll, som i de stora tillväxtekonomierna i Asien, lär IPv6 komma att införas snabbare.

Däremot så kommer många svenska företag behöva se till att deras webbplatser, e-postservrar och andra internetresurser går att nås över IPv6. Annars kan det hända att till exempel kunder, leverantörer och affärskontakter som enbart använder IPv6 inte kommer att kunna komma åt dessa.

För att det ska gå att nå webbplatser, e-postservrar och så vidare via IPv6 så måste de ha en IPv6-adress. DNS-drift och uppslagningar fungerar i princip på samma sätt oavsett vilket protokoll man använder. Den DNS-post i zonfilen som anger IPv6-adressen kallas dock AAAA eller quad-A i stället för A (eftersom IPv6-adresserna är fyra gånger längre än IPv4-adresserna).

Men det räcker inte att skaffa en IPv6-adress för att surfare som använder det nya protokollet ska kunna hitta fram till din webbplats. De namnservrar som är auktoritativa för domännamnet måste själva vara åtkomliga över IPv6, hela vägen från roten till det sista ledet i domännamnet.

I dag finns redan namnservrarna på rotnivån och hos de flesta toppdomänerna tillgängliga via IPv6, men för underdomänerna är det de som har ansvaret för respektive namnserver, till exempel internetoperatörer och webbhotell, som måste ordna med detta. Det handlar inte om någon större åtgärd men måste genomföras för att det ska gå att få fram en IPv6-adress genom DNS-uppslagningar över IPv6.