Regeringsformen

Regeringsformen ses som vår förnämsta grundlag. Den reglerar hur landet ska styras. I den inledande bestämmelsen slås fast att all offentlig makt utgår från folket och att den offentliga makten utövas under lagarna. I bestämmelsen sägs också att ”den svenska folkstyr­elsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.”

I andra kapitlets 1 § finns de grundläggande fri- och rättigheterna uppräknad. De så kallade opinionsfriheterna ger ”var och en”, alltså alla, rätt till:

  • Yttrandefrihet
  • Informationsfrihet
  • Mötesfrihet
  • Demonstrationsfrihet
  • Föreningsfrihet
  • Religionsfrihet

I samma kapitel finns också några av de så kallade negativa frihet­erna uppräknade. Till skillnad mot de positiva rättigheterna anges här förbud för det allmänna att till exempel tvinga enskilda att deklarera sin politiska eller religiösa tillhörighet. Myndigheterna och andra allmänna organ får heller inte tvinga någon att delta i en sammankomst eller tvångsansluta någon till en organisation.

Rättigheterna är som synes allmänt formulerade i regerings­formen. När det gäller tryck- och yttrandefriheten hittar vi detaljregleringen i två andra grundlagar, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som regeringsformen hänvisar till. I tryckfrihetsförordningen finns också angivet en rätt att ta del av allmänna handlingar. Övriga rättigheter är reglerade i vanlig lag.

I andra kapitlet i RF finns också ett antal bestämmelser som syftar till att skydda enskildas integritet och rörelsefrihet. Det gäller bland annat skydd mot kroppsliga ingrepp som tvångsmedicinering men även skydd för hemmet och den personliga integriteten. Genom en lagändring 2010 förstärktes integritetsskyddet genom införandet av en bestämmelse som förbjuder ”betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den personliga integriteten”.

Begränsningar av rättigheterna och skyddet för enskilda får endast göras för att tillgodose ändamål ”som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle”, de får heller inte vara mer långtgående än vad som krävs för att uppnå ändamålet med begränsningen och inte utsträckas så långt att de ”utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen”.

När det gäller friheten att yttra sig och inhämta information får begränsningar endast göras av hänsyn till bland annat rikets säkerhet, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende och privat­livets helgd. Grundlagen ger därutöver riksdagen rätt att begränsa bland annat yttrandefriheten och mötesfriheten för per­soner som inte är svenska medborgare. En möjlighet som används när det gäller rätten att få utgivningsbevis för vissa webbplatser. Denna begränsning finns inte närmare motiverad i lagens förarbeten och sannolikt rör det sig om ett förbiseende från lagstiftaren.

Enligt regeringsformen begränsas också riksdagens möjligheter att reglera rättigheterna genom att Europakonventionen gäller som lag i Sverige. Vare sig lag eller förordningar får meddelas som står i strid med Sveriges åtaganden enligt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Regeringsformen utgör en tydlig signal till lagstiftaren att vara noggrann och försiktig när det gäller att i lag och med förordningar begränsa rättigheterna. Begränsningarna ska också kännetecknas av tydlighet och vara motiverade så att det framgår att andra mindre ingripande åtgärder övervägts men inte ansetts tillräckliga.