Är det någon skillnad på hur unga killar och tjejer beter sig på nätet? Och spelar det i så fall någon roll? Svaret är både ja och nej. Upp till 10- till 11-årsåldern är tjejer och killars internetvanor väldigt lika. De använder internet ungefär lika mycket och till ungefär samma ­saker¹⁰. Men i takt med att de blir äldre ökar könsskillnaderna; killarna ägnar allt mer tid åt spel medan tjejerna övergår till att lägga allt mer av sin tid på sociala nätverk. Det ska dock sägas att skillnaderna ­mellan hur stor andel killar respektive tjejer som spelar spel har minskat de senaste åren.

När det kommer till sociala nätverk sker i dag en stor del av barn och ungas kommunikation med hjälp av bilder. Det kan både handla om att skicka bilder på sig själv, vad man gör och var man är som ett direktmeddelande till en vän, och om att publicera bilder, företrädesvis på sig själv, till ett större eller mindre antal följare. I takt med att allt fler har en smart telefon med inbyggd kamera är det lätt att ta bilder och filma närhelst man vill. Mellan 82 och 90 procent av alla som har en mobiltelefon i åldersgruppen 9–18 år använder den till att ta bilder med. Däremot är tjejerna betydligt flitigare när det kommer till att publicera bilderna på nätet. Möjligheterna att dela med sig av sina alster online är oändliga och vilka appar som är mest populära förändras över tid. Många vuxna känner säkert till applikationer som Snapchat, Kik och Instagram. Alla tre är antingen i huvudsak till för bildkommunikation eller har bildkommunikation som en möjlighet.

De senaste åren har bildpubliceringsappen Instagram varit den mest populära bland barn och unga. År 2014 uppgav 75 procent av flickorna i åldrarna 9–12 år att de använde Instagram, samma siffra för pojkar var 70 procent. I nästa åldersintervall, 13–16 år, var skillnaderna betydligt större; 85 respektive 64 procent.¹¹

Inte helt oväntat, med tanke på den utbredda användningen, är det också fler tjejer som har varit med om att någon har lagt ut en bild på dem som har gjort dem ledsna. Även om andelen generellt är liten är det i åldersgruppen 13–16 år dubbelt så många tjejer som killar som har upplevt detta, 12 respektive 6 procent.¹²

Men vad spelar allt det här för roll? Vilken inverkan har könsskillnaderna på barn och ungas integritet på nätet? Hösten 2012 fick Statens Medieråd i uppgift att studera barn och ungas internetanvändning ur ett jämställdhetsperspektiv. Resultaten presenterades i rapporten ”Duckface/Stoneface” vintern 2014. De visade att de könsnormer som råder i samhället i stort inte bara reproduceras online utan också cementeras och förstärks. Så här skriver rapportförfattaren Michael Forsman:

”Detta innebär att barnen genom sina egna handlingar och föreställningar om genus skapar sin identitet och grupptillhörighet genom att återkommande understryka skillnaden mellan killar och tjejer. […] Intervjuerna visade hur det manliga görs till norm genom att det tjejer gör och det som förknippas med ”kvinnliga” eller ”bög­iga” online-handlingar (söka ”likes” på Facebook, lägga upp många bilder, vissa typer av miner etc.) beskrivs i negativa termer. […] ­Barnen genomgår alltså i denna ålder, genom sina kamratrelationer och sina mediehandlingar online, en form av genusträning som inte automatiskt öppnar för kritisk medvetenhet och förändring utan snarare verkar förutsätta anpassning till den traditionella överordningen av det manliga.” ¹³

Rapporten baseras på ett stort antal intervjuer med elever i årskurs 4 och 7 och är full av exempel på att barn som är 10 år gamla redan har bestämda uppfattningar om vad som är ”tjejigt” och vad som är ”killigt”. Att anstränga sig för att se söt ut och manipulera bilden så att den blir så estetiskt tilldragande som möjligt anses ”tjejigt”. Motsatsen, att se oberörd ut och få bilden att göra detsamma, anses killigt. För att passa in i normen ska tjejerna göra sig fina för andras blickar, medan killar ska framstå som självständiga, aktiva och obrydda. Tjejer publicerar också, enligt rapporten, långt fler bilder på sig själva online ¹⁴.

Redan innan de har blivit tonåringar har barn och unga alltså fått lära sig att det är skillnad på tjejer och killar och att det också ska göras synligt i vad de publicerar online. En förklaringsmodell som ligger nära till hands är att tjejer i högre grad konstruerar sitt jag genom att vara i relation till andra, medan killar konstruerar sitt genom att vara i relation till sig själva och världen ¹⁵. Michael Forsman skriver så här om hur de så kallade egobilderna (selfies) hjälper till att konstruera könstillhörighet:

”Alla (tjejer) måste förhålla sig till hur jag ska presentera mig själv i egobilder. Att få sitt yttre värderat och att undersöka hur man kan använda sitt utseende och sin kropp i förhållande till blickar utifrån är något som tycks ingå i att ’göra’ tjej.” ¹⁶

Visst finns det även utrymme för barn och unga att utforska och förkovra sig på nätet på ett sätt som ofta saknas offline, utanför normerna. Men är det inte märkligt hur internet, med närapå obegränsade möjligheter att testa gränser och utforska olika identiteter, också fylls upp med könsstereotypa bilder av unga killar och tjejer? Borde inte friheten som internet innebär vidga ramarna mer än den gör i dag? Eller, om man vänder på det, är det så konstigt att en ny teknik och en ny plattform inte lyckas rucka på de vanor, normer och mönster som trots allt fortfarande präglar stora delar av resten av samhället?

Människan är ett flockdjur. Vi bryr oss om, och låter oss påverkas av, hur människor runtomkring oss agerar. Det här är inte egenskaper som försvinner när vi är online. Men även om det kan kännas trist att barn och unga tillsynes stöps i samma stereotypa formar online som de gör offline, har transparensen som utflyttningen på nätet innebär även vissa fördelar. Nu när de stereotypa bilderna blir synliga och tydliga ökar det våra möjligheter att prata om dem. Att problematisera. Om tjejernas selfies alla ser ut på ett visst sätt och killarnas på ett annat har vi plötsligt något konkret att peka på när vi pratar om könsnormer. Utan att peka ut någon kan vi försöka problematisera varför vi väljer att se ut på ett speciellt sätt och ofta på samma sätt, trots att det finns oändliga variationsmöjligheter. I den här typen av diskussioner är det viktigare än någonsin att inte döma och att inte peka ut det ena eller det andra som rätt eller fel. Läs mer om det i kapitel 7 och 8.