Vad är det onda som ska bort?

Enskilda länder och filtrering

Australien

”Av skäl som för en utomstående betraktare inte är uppenbara har Australien i tio år varit särskilt aktivt vad gäller statlig, politiskt bestämd filtrering.”Av skäl som för en utomstående betraktare inte är uppenbara har Australien i tio år varit särskilt aktivt vad gäller statlig, politiskt bestämd filtrering. År 2000 lagstiftades om en skyldighet för landets internetoperatörer att radera innehåll som bedömdes vara obehagligt eller skadligt (disturbing or harmful) för personer under 18 år. (A Starting Point: Legal Implications of internet Filtering. OpenNet Initiative, september 2004. Sid 4. http://opennet.net/docs/Legal_Implications.pdf)

En mer ambitiös och därmed kontroversiell filtreringssatsning, ”The Cyber-safety Plan”, påbörjades 2007. På regeringens hemsida återfinns bland annat följande (egen översättning):

”Ett moment i den australiensiska regeringens plan för cyber-säkerhet är introducerandet av filtrering på internetoperatörsnivå. Det är regeringens uppfattning att operatörerna bör ta ett visst ansvar för att möjliggöra blockering av ”förbjudet” material på internet, precis som de gör i ett antal andra utvecklade västländer.
Före valet lovade regeringen att initiera filtrering av innehåll med hjälp av en ”svart lista” över förbjudna webbplatser, en lista som Australiens Kommunikations-och Medieverk (ACMA) upprättar enligt krav som fastställs i lag.” (
http://www.dbcde.gov.au/
online_safety_and_security/cybersafety_plan/internet_service_provider_isp_filtering
)

Även om den australiensiska regeringen i sin information betonar att det huvudsakligen (predominently) är barnpornografi som filtrerandet ska skydda mot, uppgav den på direkt fråga vid en hearing i parlamentet i maj 2009 att mindre än en tredjedel av de svartlistade webbadresserna rymde barnpornografi. Exakt vad som döljer sig bakom de övriga två tredjedelarna har dock inte redovisats officiellt. Enligt webbplatsen www.couriermail.com.au den 29 oktober 2008 handlar det om vanlig pornografi, bestialitet, allvarligt våld med eller utan koppling till sex, detaljerade instruktioner om hur brott begås, hur våld utövas eller droger används, eller material som uppmanar till terrorism. (Begreppet bestialitet är något oklart i detta sammanhang. Engelskans bestiality kan syfta på tidelag, det vill säga sex mellan människa och djur, men också på råhet i största allmänhet.) (http://www.news.com.au/couriermail/story/0,23739,24567413-8362,00.html)

Sedan 2008 har flera operatörer fortlöpande testat filtrering av webbadresser enligt svarta listor som den ansvariga myndigheten, ACMA, upprättat. Svårigheterna med projektet illustrerades – och det gav kritikerna vatten på kvarn – när en sådan lista med drygt 2 000 webbadresser läckte ut och visade sig rymma bland annat adressen till en tandläkare, en kennel och ett konsultföretag inriktat på att hjälpa cafeterior. (http://www.wikileaks.org/wiki/A_Blacklist_for_Websites_Backfires_in_Australia)

Trots den hårda kritiken mot projektet håller dock Australiens premiärminister Kevin Rudds regering fast vid målet: att alla landets internetoperatörer ska vara skyldiga att filtrera de webbadresser som förekommer på den lista som den statliga myndigheten ACMA upprättar och fortlöpande uppdaterar. Vilka dessa webbadresser är ska vara hemligt.

Belgien

Operatören Scarlet Extended Ltd ålades 2007 av en belgisk domstol att stoppa olaglig fildelning bland kunderna. Motpart i målet var SABAM, en organisation för författare, publicister och kompositörer som hävdade att Scarlet medverkade till brott mot EU:s upphovsrättsdirektiv. Operatören fick sex månader på sig att installera en teknisk lösning med vars hjälp fildelningen kunde stoppas. Fanns tekniken inte på plats efter sex månader skulle företaget därefter betala vite med 2 500 euro per dag tills installationen var klar. (Computer Sweden 2007-08-22. http://www.idg.se/2.1085/1.114347)

Sedan det visat sig att ingen av de tekniska lösningar för filtrering som SABAM hänvisat till fungerade, hävdes 2008 domen vad gällde vitet. (Pressmeddelande 2008-10-24 från den Washington-baserade advokatbyrån Crowell & Moring. http://www.crowell.com/NewsEvents/PressRelease.aspx?id=229) Frågan om Scarlet kan anses medansvarigt för den illegala spridningen av upphovsrättsligt skyddat material ska dock prövas i högre instans. I skrivande stund (december 2009) föreligger ingen dom i målet.

Brasilien

Den brasilianska modellen och tevekändisen Daniela Cicarelli videofilmades 2006 när hon på en badstrand i Spanien ”utförde intima handlingar” med sin pojkvän Renato Malzoni. Filmen hamnade snart på Youtube och blev omåttligt populär. Paret Cicarelli/Malzoni hotade stämma Youtube om inte videosekvensen togs bort, och Youtube försökte verkligen. Problemet var bara att användarna envisades med att lägga in filmen på nytt.

En domstol beslöt att brasilianska internetoperatörer skulle blockera videofilmen. Två större operatörer blockerade då hela Youtube. Efter en del förvirring och debatt i de rättsliga frågorna hävdes blockeringen. Man försöker nu, efter förmåga, att blockera endast filmen med Cicarelli/Malzoni. Den har dock spridits till så många andra, mindre webbplatser för gratis videoklipp att ansträngningarna i praktiken har varit förgäves. (http://opennet.net/blog/2007/01/youtube-does-brazil)

I april 2008 fattade en domstol ett beslut av samma typ som i Cicarelli-fallet. Man krävde att operatörerna skulle blockera en blogg där skribenten (eventuellt) gjorde sig skyldig till förtal. Bloggen använde programvara från den stora bloggtjänsten WordPress, men eftersom det var enklare att blockera hela WordPressdomänen än en enskild blogg valde operatörerna den lösningen. Ett stort antal bloggar som inte berördes av domstolsbeslutet blockerades därmed. (http://opennet.net/blog/2008/04/brazil-court-orders-isps-block-access-wordpress-blog)

Upplysningar om vad som sedan hänt – i vilken utsträckning andra WordPressbloggar fortfarande är blockerade i Brasilien – är svårt att finna.

Danmark

”I ett par fall har också domstolar beordrat operatörer att blockera utländska webbplatser med hänvisning till att de bidrar till spridning av upphovsrättsligt skyddat material.”I Danmark började internetoperatörerna 2005 blockera barnpornografi enligt samma modell som Sverige, det vill säga de gör det utan att vara tvingade genom lagstiftning.

I ett par fall har också domstolar beordrat operatörer att blockera utländska webbplatser med hänvisning till att de bidrar till spridning av upphovsrättsligt skyddat material: det gäller till exempel den ryska allofmp3.com (år 2006) och svenska The Pirate Bay (2008). (Ström, Pär. Storebror tar fram munkavlen. internetfiltrering – censur som hotar yttrandefriheten. Den Nya Välfärden, 2009. Sid 22.)

Finland

Också i Finland filtreras barnpornografi, och precis som i Sverige förser polisen internetoperatörerna med en svart lista över webbadresser. Blockerandet är frivilligt för operatörerna, men som en tydlig viljemarkering har den finska riksdagen stiftat en lag som ger operatörerna rätt att blockera just barnpornografi och polisen rätt att förse dem med svartlistade adresser. Lagen trädde i kraft 1 januari 2007.

Den stadgar också att listan över blockerade webbadresser ska hållas hemlig. Vid ett tillfälle läckte den emellertid ut, och filtreringsmotståndaren Matti Nikki publicerade den på sin webbplats för att – hävdade han själv – visa att det också fanns laglig (vuxen)pornografi på de webbplatser som blockerades.

Resultatet blev att även Nikkis webbplats fördes upp på svarta listan. (Ström 2009, sid 23. Se också: http://www.idg.se/2.1085/1.146913) Polis och åklagare utredde under ett år om Nikki skulle åtalas, men våren 2009 beslöt man lägga ner förundersökningen. (http://www.hbl.fi/text/inrikes/2009/3/10/w24548.php)

Frankrike

I Frankrike har filtreringsfrågan aktualiserats i flera omgångar.

När antinazistiska aktivister år 2000 drog det amerikanska jätteföretaget Yahoo inför fransk domstol, avfärdades de först av företagets amerikanska jurister med en axelryckning. Målet handlade om en auktionstjänst hos Yahoo där nazistiska memorabilia bjöds ut. Där fanns armbindlar med svastika, dolkar och medaljer att köpa för högstbjudande. Alla världens internetanvändare, även de franska, kunde se föremålen och delta i auktionen. De franska aktivisterna hävdade att hanteringen var olaglig i Frankrike och borde stoppas där.

Orimligt, hävdade Yahoo. Fransk lag må förbjuda alla nazistiska yttringar i Frankrike, även sådana här auktioner. Men franska domstolar kan inte besluta om vad ett amerikanskt företag får ha i sina servrar i USA!

Men de franska domstolarna formulerade inte saken på det sättet. De bedömde, efter att ha konsulterat tekniska experter, att Yahoo oftast kunde avgöra från vilket land en person loggade in till auktions tjänsten och att det därmed var tekniskt möjligt att sätta upp ett filter för just franska besökare. Företaget ålades därför att ”avskräcka och hindra” (deter and prevent) personer i Frankrike från att komma åt auktionstjänsten ifråga. En dom med den innebörden vann småningom laga kraft i Frankrike. (http://en.wikipedia.org/wiki/LICRA_v._Yahoo!)

Det rättsliga efterspelet blev utdraget, med rättegångar i både Frankrike och USA. Exakt hur internetoperatörer i Frankrike idag gör för att efterleva domstolens order är oklart. Pär Ström uppger dock att sökmotorer som används i Frankrike ska vara försedda med nazi-filter, det vill säga de ska inte kunna användas för att söka efter webbadresser där det finns nazistiskt material. (Ström 2009, sid 23)

Under 2008–2009 har det pågått en hård strid i landet om de så kallade HADOPI- och LOPPSI 2-lagarna. HADOPI har i första hand kommit till för att stoppa illegal spridning av upphovsrättsligt skyddat material via internet. Lagen var kontroversiell bland annat därför att regeringen ville skapa en möjlighet att stänga av användare från internet genom ett administrativt beslut, det vill säga utan domstolsprövning.

Just denna fråga var central när EU efter långa diskussioner enades om det så kallade Telekompaketet i november 2009. Huruvida medlemsländerna enligt paketet faktiskt är skyldiga att överlåta beslut om avstängning på domstol är dock fortfarande en öppen fråga. Den text man slutligen enades om ger inte klarhet. Nederländerna och Storbritannien förbereder lagar som liknar den franska. (Riksdag och Departement 2009-11-25. http://www.rod.se/politikomraden/eu/Tvist-om-tolkning-av-telekompaket/)

Också Spanien har utpekats som ett land med HADOPI-planer, men här går uppgifterna isär.

LOPPSI 2 är den engelska förkortningen av ett lagförslag som mer allmänt syftar till brottsbekämpning via internet. Det presenterades offentligt i juni 2009 och ska enligt preliminära uppgifter behandlas i parlamentet någon gång under första halvåret 2010. Förslaget har väckt störst uppmärksamhet därför att det möjliggör för polisen att placera spionprogram i misstänkta personers datorer, program som sedan levererar detaljerad information om vad vederbörande gör med datorn.

I LOPPSI 2 finns dock också en bestämmelse som kan tvinga internetoperatörer i Frankrike att omedelbart, på order från Inrikesministeriet, blockera material på internet. Listan över blockerade adresser ska hållas hemlig. (http://www.edri.org/edri-gram/number7.11/france-law-on-spying)

Enligt en statlig svensk utredning (En framtida spelreglering SOU 2008:124) har man också i Frankrike bestämt sig för att blockera utländska webbplatser för spel:
”Frankrike arbetar med en ny spelreglering som bygger på samma grundtankar som den italienska, det vill säga öppna en nationell spelmarknad på internet för nya aktörer och samtidig införa bl.a. blockeringar för utländska webbsidor.” (
SOU 2008:124, sid 431.)

Indien

”Indiens regering anser sig … ha befogenhet att utan närmare förklaring tvinga internetoperatörer i landet att blockera webbadresser om det framstår som nödvändigt …”Indiens regering anser sig enligt ett beslut från 2003 ha befogenhet att utan närmare förklaring tvinga internetoperatörer i landet att blockera webbadresser om det framstår som nödvändigt för att upprätthålla Indiens suveränitet, statens säkerhet, vänskapliga förbindelser med främmande länder, allmän säkerhet eller för att hindra uppvigling till brott. Under 2004 och 2005 utnyttjade regeringen denna möjlighet vid ett fåtal tillfällen, i första hand för att blockera pornografi.

Sommaren 2006, efter ett bombdåd mot ett pendeltåg utanför staden Mumbai, beslöt dock regeringen om blockering av 17 webbadresser med utpräglat politiskt innehåll. (http://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/5194172.stm Se också Ström 2009, sid 24.)

När forskarna inom ONI sedan dess har försökt kartlägga filtrerandet i Indien har resultaten delvis varit svårtolkade. Det är uppenbart att regeringen fortsätter att utnyttja sin möjlighet att beordra blockering, men också att det sker i begränsad utsträckning och att långtifrån alla internetoperatörer följer instruktionerna. De blockerade webbadresser som ONI-forskarna hittade hade ett politiskt innehåll. Pornografi blockerades inte längre. (Deibert/Palfrey/Rohozinski/Zittrain, 2008. Sid 289–290.)

Italien

Från och med 2007 filtreras, enligt ett regeringsbeslut, barnpornografi även i Italien. En statlig myndighet förser internetoperatörerna med listor över de webbadresser som ska blockeras. (http://www.edri.org/edrigram/number5.1/italy_blocking Se också Ström 2009, sid 24.)

I Italien blockeras också utländska webbplatser för spel. Systemet beskrivs i en statlig svensk utredning:
”Spelutredningen har vid besök hos den organisation som i Italien ansvarar för bl.a. sådana uppgifter som Lotteriinspektionen utför i Sverige, Amministrazione autonoma dei monopoli di Stato (AAMS), inhämtat uppgifter om det system för blockering av speltjänster som tillämpas i Italien sedan snart två år. Italien har valt att blockera domännamn och IP-nummer, det vill säga ett DNS-filter och IP-filter. De internet- och telekommunikationsföretag i Italien som tillhandahåller den primära uppkopplingen för italienska användare i Italien får en gång per månad en lista med 1 300 domännamn (september 2008) och tillhörande IP-adresser. Listan görs tillgänglig för internetleverantörer på AAMS webbsida. Kommunikationsföretagen är skyldiga enligt lag att tillämpa blockeringen och ska då någon söker en blockerad webbplats koppla om användaren till en särskild informationssida på AAMS server.
(…)
Att kommunikationsföretagen i Italien tillämpar aktuell blockeringslista övervakas med hjälp av särskilt av AAMS utvecklad programvara. Övervakningen utförs av Finanspolisen och motsvarigheten till Post-och telestyrelsen.
Varje konstaterat fall då ett kommunikationsföretag har släppt igenom en användare till en webbsida som borde varit blockerad enligt listan, innebär att kommunikationsföretaget måste betala en sanktionsavgift som uppgår till mellan 30 000 och 80 000 €.”
(SOU 2008:124, sid 425.)

Italienska operatörer blockerade också under en kortare period 2008 The Pirate Bay. (Ström 2009, sid 24.)

Nederländerna

Nederländerna filtrerar sedan 2008 barnpornografi, och har organiserat verksamheten på samma sätt som Sverige. internetoperatörerna blockerar frivilligt, och får listan över webbadresser från polismyndigheten KLPD (Korps Landelijke Politiediensten). En utvärdering av hur barnporrfiltreringen fungerar i Nederländerna finns på: http://www.wodc.nl/onderzoeksdatabase/internetfilters-tegen-kinderporno.aspx?cp=44&cs=6780. (Språket är holländska, men rapporten rymmer också en sammanfattning på engelska.) Se också Ström 2009, sid 24.

Norge

Norge filtrerar barnpornografi med samma organisation och samma tekniska lösning som används i Sverige.

Schweiz

En schweizisk domare beordrade 2002 några av landets internetoperatörer att blockera tre amerikanska webbplatser med stark kritik mot Schweiz rättssystem. (Ström 2009, sid 25.)

Storbritannien

I Storbritannien filtreras barnpornografi sedan 2004. internetoperatörerna gör det frivilligt, men den brittiska modellen skiljer sig i vissa avseenden från den svenska, bland annat genom att ingen myndighet är inblandad.

Listorna över webbadresser som ska filtreras upprättas av en civil organisation – internet Watch Foundation, IWF. Även i tekniskt avseende har det brittiska filtret konstruerats annorlunda än det svenska.

Sverige

Som redan påpekats filtreras i Sverige barnpornografi sedan 2005. (Hur det organiseras beskrivs mer utförligt under rubriken Filtrering av barnpornografi i Sverige i nästa kapitel.) Verksamheten startades sedan dåvarande justitieministern ställt ultimatum:

”– Om inte branschen tar ansvar för detta tvekar jag inte att ta initiativ till ny lagstiftning, säger justitieminister Thomas Bodström.” (Dagens Nyheters nätupplaga 2005-03-11. http://www.dn.se/nyheter/sverige/telia-tvarvander-om-barnporrfilter-1.368333)

Han aviserade några månader senare planer på att gå vidare:
”Nu vill justitieminister Thomas Bodström även ha ett filter för trafficking. Han har uppmanat polisen att tillsammans med internetleverantörer se över hur det här kan genomföras.
– Vi kommer att se till att samarbetet utvecklas på ett sätt att nätleverantörerna får bättre möjlighet att avgöra när det är frågan om koppleri och människohandel, så de kan agera för att få bort de här sidorna så fort som möjligt, säger Thomas Bodström till Ekot.” (
Dagens Nyheters nätupplaga 2005-06-27. http://www.dn.se/nyheter/sverige/trafficking-via-internet-ska-stoppas-1.361624)

Hur det skulle ha fungerat i praktiken framgick inte av hans uttalanden. Bodström tog dock inga konkreta politiska initiativ i frågan innan den socialdemokratiska regeringen tvingades avgå efter valet 2006, och den nya borgerliga har inte visat något intresse för saken.

Däremot väckte alliansregeringen 2007 frågan om filtrering i ett annat sammanhang. I en riksdagsskrivelse lanseras tanken att man borde kunna komma åt ”terroristvänligt material” genom operatörernas frivilliga agerande:
”Uppmaningar till våld sprids allt oftare via internet. Någon möjlighet för det allmänna att tvinga operatörer att blockera en webbsida på grund av dess innehåll finns inte och att föreskriva en sådan är svårförenligt med svensk yttrande- och tryckfrihetslagstiftning. Frivilliga åtgärder från operatörernas sida i samarbete med polisen är en möjlig väg, till exempel med förebild i det arbete som skett för att stävja spridning av barnpornografi på internet. Europol har nyligen startat ett projekt för att samla erfarenheter och lös ningar från olika länder i syfte att utveckla det internationella samarbetet.” (Regeringens skrivelse 2007/08:64. Nationellt ansvar och internationellt engagemang – En nationell strategi för att möta hotet från terrorism. http://www.sakerhetspolisen.se/download/18.5bf42a901201f330faf80001761
/strategihotfranterrorsism.pdf
)

Den statliga Spelutredningen föreslog i december 2008 att internetoperatörerna skulle bli skyldiga att filtrera bort webbplatser med utländska lotterier vilkas verksamhet inte är anpassad efter svensk lag. Förmedling av insatser via sådana webbplatser skulle förbjudas och filtreringen skulle ske genom blockering av både IP-nummer och domännamn. (SOU 2008:124. Utredningen kan laddas ned från: http://www.sweden.gov.se/sb/d/10283/a/117594) Förslaget mötte åtskillig kritik, och huruvida regeringen ska gå vidare med det är fortfarande, ett år senare, oklart.

Sydkorea

Forskarna inom Open Net initiative, ONI, sammanfattar 2008 sina undersökningar av den Sydkoreanska statens agerande så här (egen översättning):
”Även om Sydkorea är världsledande vad gäller befolkningens internetanvändning och utbyggnaden av bredband har medborgarna inte tillgång till ett fritt och ofiltrerat internet. Staten utövar, i ovanligt hög grad för att vara ett fritt och demokratiskt samhälle, filtrering av internet. Den begär att internetoperatörer ska blockera webbplatser på en lista upprättad av regeringen och etablerar en kultur präglad av självcensur genom svepande formuleringar i lagen om att enskilda kan straffas för ha lagt ut ”statsfientligt” material på nätet. Staten kräver också att koreanska webbsidor ska märka sitt innehåll och att internetoperatörer och andra nätaktörer, som internetcaféer och skolor, aktivt ska arbeta på att få bort innehåll som kan anses skadligt för unga. Det har förekommit uppgifter om att den sydkoreanska regeringen ska sluta filtrera webbplatser med material som är positivt till Nordkorea, men ONI:s tester visar att man fortfarande filtrerar stora mängder information som rör Nordkorea, liksom ett antal webbplatser för spel och piratkopierade datorprogram.” (
Deibert/Palfrey/Rohozinski/Zittrain. Access Denied. The Practice and Policy of Global internet Filtering. (Tillträde förbjudet. Praktik och politik för världsomspännande internetfiltrering.) The MIT Press 2008. Sid 372–373. Även på: http://opennet.net/research/profiles/south-korea)

Tyskland

”Att förbjuda påståenden om historiska händelser vore otänkbart i USA, även när påståendena är uppenbart felaktiga, men anses nödvändigt i Tyskland.”Även de stater som utan reservationer brukar definieras som demokratier kan, som redan har framgått, i viktiga avseenden skilja sig åt i synen på yttrandefrihet. Om USA är ett land där yttrandefriheten får väga tungt gentemot andra samhälleliga intressen, blir resultatet av motsvarande avvägningar i Tyskland ofta ett annat. Att förbjuda påståenden om historiska händelser vore otänkbart i USA, även när påståendena är uppenbart felaktiga, men anses nödvändigt i Tyskland.

Skillnaden kan också illustreras med en rättstvist som uppstod i Tyskland 2009 när den tyska redaktionen för uppslagsverket Wikipedia tvingades, ställda inför hot om stämning, ta bort namnen på två personer som 1990 dömdes för mordet på den kände skådespelaren Walter Sedlmayer. Mördarna hade då avtjänat ett 15-årigt fängelsestraff, det vill säga sonat sitt brott, och skulle enligt tysk rätt slippa fortsatt publicitet i saken.

Redaktionen för den engelskspråkiga delen av Wikipedia – som naturligtvis också är tillgänglig i Tyskland – såg dock ingen anledning att ta bort några namn. De tyska advokaterna har stämt Wikipedia inför tysk domstol och i skrivande stund (december 2009) är målet inte avgjort. (http://www.nytimes.com/2009/11/13/us/13wiki.html?_r=1)

Tidigare (2000 och 2002) har tyska domstolar på delstatsnivå beordrat internetoperatörer att blockera utländska webbplatser med nazistiskt innehåll.

Från den 1 januari 2008 gäller i Tyskland ny spellagstiftning som generellt förbjuder spel via Internet. Som motiv anges risken för spelberoende. (SOU 2008:124, sid 242.) Ännu i december 2009 tycks dock oklarhet råda hur man ska försäkra sig om att förbudet efterlevs – till exempel om filtrering ska användas.

Turkiet

En åklagare gav 2007 order om att internetsajten Youtube skulle blockeras för nätsurfare i Turkiet. Åklagarmyndigheten hävdade att landsfadern Mustafa Kemal Atatürk förolämpades i videofilmer som publiceras på Youtube. (TT-AP-telegram publicerat i Dagens Nyheter 2007-03-07.)

USA

USA var först med upprörda debatter, politiska strider och domstolsbeslut om filtrering av internet – men då gällde det inte filtrering på operatörsnivå. Den ordning som nu har utmejslats återspeglar landets politiska kultur. Å ena sidan anses det självklart att barn och ungdom måste skyddas från sex och nakenhet, å andra sidan är det svårt att på federal nivå (det vill säga presidenten, regeringen och parlamentet) fatta beslut som innebär inskränkningar i yttrandefriheten.

Huvudansvaret för att skydda barn läggs därmed dels på föräldrar och andra vuxna som förväntas sköta eventuell filtrering via den egna datorn, dels på offentliga inrättningar som skolor och bibliotek. En stor marknad för PC-baserade filtreringsprogram har uppstått, men användare kan också nöja sig med ”SafeSearch”-lösningar som sökmotorn erbjuder. Google har en sådan. En ”porrsäker” version av till exempel Google innebär alltså att den användare som redan känner till en porrsidas webbadress kan skriva in den i adressfältet och därmed enkelt nå den, men att han/hon inte kan hitta den med sökmotorns hjälp.

24 av USA:s 50 delstater har lagregler med relevans för filtrering i offentligt finansierade skolor eller bibliotek. I flertalet av dessa stater krävs helt enkelt att skolor respektive bibliotek beslutar om en policy som syftar till att hindra barn från att komma åt utpräglat sexuellt, obscent eller annat skadligt material. Några stater har dock mer detaljerade krav på filtrering. (För en översikt över delstatlig reglering i USA, se: http://www.ncsl.org/programs/lis/CIP/filterlaws.htm)

På federal nivå har länge pågått en kraftmätning mellan kongressen, som med konservativa politiker i spetsen drivit fram lagstiftning för att på olika sätt avskärma det amerikanska samhället men framför allt barn och ungdom från nakenhet, och medborgarrättsorganisationer som American Civil Liberties Union, ACLU, och Electronic Frontier Foundation, EFF.

De senare har, ofta tillsammans med bibliotekariernas organisation American Library Association, ALA, drivit mål i domstolarna i syfte att få ny, censurerande lagstiftning underkänd såsom stridande mot det första tillägget i konstitutionen – det som ska garantera yttrandefriheten.

Huvudargumentet mot sådan lagstiftning är att den oundvikligen leder till överblockering, det vill säga att även material som inte är pornografiskt stoppas. Filtren tycks alltid blockera också mycken debatt i moralfrågor och saklig information om sådant som sexualitet och könssjukdomar.

På 1990-talet vann medborgarrättsorganisationerna en uppmärksammad strid i domstolarna om The Communications Decency Act, CDA, som i högsta instans (Högsta Domstolen) ansågs oförenlig med konstitutionen. De konservativa krafterna i kongressen återkom dock med en modifierad version – The Childrens internet Protection Act, CIPA.

Den lagen antogs 2000 och har sedan dess stått emot attackerna. Där stadgas bland annat att bibliotek bara kan få offentliga bidrag om de kan visa att de använder filterprogram som förhindrar att unga konfronteras med obsceniteter, barnpornografi eller annat material som är skadligt. I ett uppmärksammat CIPA-mål (United States v. American Library Association) bedömde Högsta Domstolen 2003 att lagen inte stred mot konstitutionen eftersom biblioteken var tillåtna att, på vuxna internetanvändares begäran, stänga av filtret. Därför spelade det enligt domstolen mindre roll att filtren i betydande utsträckning överblockerade, det vill säga stoppade mer än man egentligen önskade. (Se: http://www.ncsl.org/programs/lis/CIP/filterlaws.htm)

Sökes: En teknisk lösning på ondskans problem

Av: Anders R Olsson

Kapitel

  1. Innehållsförteckning
  2. Förord
  3. Inledning
  4. Vad menas med filtrering?
  5. Vad är det onda som ska bort?
  6. Filter och lagar
  7. Framtiden