Bedrägeri

3.2. Nigeriabrev

Det vi idag kallar nigeriabrev är ett förtroendebedrägeri med rötter så långt tillbaka som 1700-talet. Metoden är att skicka brev (fax, mejl) till mer eller mindre slumpvis utvalda personer, berätta om någon sorts gömd ”skatt” och be mottagaren om hjälp att, mot en andel, komma över skatten.

Det första belägget för metoden finns i Eugène François Vidocqs memoarer, översatta till svenska 1829. Vidocq, som tidigare i sitt liv var en ökänd brottsling, grundade 1812 den franska säkerhetstjänsten Sûreté och anses som kriminologins fader.

I memoarerna beskrivs ”det som på tjufspråket kallas jerusalems- bref”, som skickades till rika personer. I ett exempel på brev berättar avsändaren hur han varit kammartjänare hos en markis, och hur de under flykt från soldater tvingats kasta en väska med guld och juveler i en damm. Tjänaren sitter nu fängslad, och ber om hjälp att fiska upp väskan och skicka honom en del av pengarna.

De som nappar på brevet får veta att det finns en karta i en pantsatt kappsäck, och kan mottagaren vara så snäll att skicka pengar så att den kan lösas ut? Offren betalade sedan ända upp till 1 500 franc, en betydande summa på den tiden.

Marie–François Goron, chef för Sûreté 1887–1894, berättar i sina memoarer (på svenska 1899) om ”detta klassiska bedrägeri […] som tusentals tidningar ha afslöjat, men som ändå alltid lyckas”.

Goron beskriver hur bedrägeriet ända sedan starten anpassat sig efter omständigheterna, allt från kejsarinnans gömda juveler till den kände bankiren som gömt undan miljoner från sina kreditgivare innan han flytt landet. Breven skickades i regel från Spanien, och trots att han kunde visa på högvis med liknande brev fanns det alltid någon som valde att tro på att ”skatten” fanns på riktigt.

Då som nu försöker bedragaren att mjölka offret på så mycket pengar som möjligt. Det tillkommer alltid avgifter och komplikationer
på vägen mot skatten. Ibland reser offren till och med för att träffa bedragaren, och riskerar då att utsättas för utpressning eller till och med att mördas.

De moderna nigeriabreven blev vanliga på 80-talet, och handlade då ofta om just rika nigerianer i knipa. När internet och e-posten kom exploderade fenomenet, och idag är massmejlande av olika typer av nigeriabrev en storindustri i bland annat just Nigeria. Metoden används dock av bedragare i hela världen.

Hur stor andel av dem som får ett nigeriabrev som låter sig luras är oklart. Enligt Vidoq rörde det sig om var femte mottagare, och Goron hundra år senare pratar om 3–4 procent. För de helt slumpvisa e-postutskicken är andelen med säkerhet mycket mindre. Det finns teorier om att de är medvetet dåligt utformade, så att bara de allra mest godtrogna ska nappa och bedragaren därmed ska slippa slösa tid på dem som inte betalar.

Det är dock fel att kalla offren för nigeriabreven för ointelligenta. I Sverige har bland annat vd:ar för framgångsrika företag och en före detta minister låtit sig luras på stora summor. Bedragarna vet precis vilka knappar de ska trycka på i vårt mänskliga psyke. I regel är offret bra på att övertyga sig själv om att fortsätta skicka pengar när de väl har börjat, på samma sätt som den som investerat i aktier som minskar i värde har en psykologisk spärr mot att sälja och ta förlusten. Ofta behövs en tredje part som pekar på det orimliga i bedragarens löften, och inte ens då kan vissa acceptera att ”skatten” aldrig existerat.

Goron skriver 1899 att bedrägeriet alltid lyckas, ”emedan det ba- serar sig på människornas begär att vinna mycket genom att riskera litet, om de också skola associera sig med tjufvar och uppbära en riklig andel af illa förvärvade pengar”. Att det kan röra sig om stulna pengar spelar alltså liten roll för den som nappar.

Nigeriabreven finns i en rad olika varianter, med något värdefullt för dig som det gemensamma lockbetet.

3.2.1. Den gömda skatten

Ett klassiskt nigeriabrev knyter an till aktuella händelser som krig och olyckor och lockar med en begravd eller fastlåst förmögenhet som endast kan frigöras med hjälp av mottagaren. Det kan som exempel handla om diamanter, guld, eller pengar på ett bankkonto.

En variant – som till och med skickas som vanliga brev än idag – påstår sig komma från en advokatfirma i exempelvis Spanien, där en person med samma efternamn som mottagaren dött. Advokaten försöker nu hitta någon som är, eller är villig att säga sig vara, den avlidnes släkting.

3.2.2. Dejtingbedrägeri

Andra varianter siktar in sig på andra typer av skatter, som kärlek. Här börjar det ofta med en falsk profil på en dejtingsida och smäktande mejl som får offret att falla för den fiktiva personen. När det väl blir dags att träffas inträffar oundvikligen komplikationer som gör att offret behöver skicka pengar. Kärleken kan behöva pengar till en flygbiljett, betala en sjukhusräkning, eller behöva lån för att kunna starta företag i Sverige.

Ofta påstår bedragarna sig vara framgångsrika män från rika länder, som en hög amerikansk militär. De som luras av löftena
om närhet och kärlek är påfallande ofta välbärgade kvinnor med högstatusjobb. Precis som vanliga nigeriabrev investerar många så mycket känslomässigt i relationen att de vägrar tro att personen de förälskat sig i är en bedragare.

Bara i Dalarna rapporterar polisen om ett tiotal ärenden de senaste två åren, där offren lurats på allt ifrån 10 000 till 1,9 miljoner kronor. Mörkertalet är sannolikt mycket stort, då många skäms alldeles för mycket för att anmäla. Den känslomässiga skadan hos de som drabbas kan samtidigt bli mycket stor.

Förutom regelrätta dejtingsajter kan kontakten ske i sociala medier som Facebook, eller via mejl. En kvinna som blev kontaktad spelade med, och kunde notera att bedragaren i vissa meddelanden uttryckte sig annorlunda – antagligen för att det just var olika personer som spelade rollen. Precis som vanliga nigeriabrev är romansbedrägerier en närmast industriell sysselsättning för bedragare i vissa afrikanska länder.

I Sverige kallas bedragare som lurar offret ekonomiskt med hjälp av kärlek för ”sol-och-vårare”, efter signaturen ”Sol och vår” i bedragaren Karl Vesterbergs annons i en tidning 1916. Det finns många exempel på inhemska bedragare som ägnar sig åt den typen av bedrägeri, både där de faktiskt inleder en fysisk relation med offret och där de bara umgås på distans. Även kvinnor begår romansbedrägerier mot män.

Tips! Bli inte blåst av nätkärleken.

Var extremt misstänksam om pengar förs på tal, särskilt om de ska föras över via betaltjänster där pengarna inte går att spåra.

Gör en bildsökning på de bilder motparten ­skickar, se avsnitt 5.2.

Sök i en sökmotor på de texter som motparten skriver.

Be någon utomstående du litar på om råd om du känner att du har svårt att vara objektiv.

3.2.3 Husdjursbedrägeri

Annonser om attraktiva husdjur kan också vara ett nigeriabrevs­bedrägeri. Här finns djuren – ofta raskatter eller hundar – utomlands och kan fraktas till Sverige mot en avgift som ska betalas i förskott. Väl på resan tillstöter olika komplikationer.

Ett exempel är de två kvinnor som såg en annons om två katter av rasen brittisk korthår, som för 3 000 kronor kunde levereras med flyg från London. Djuren påstods sedan fastna på olika flygplatser, och först när offren betalat 21 000 kronor i olika frakt-, karantän- och vaccineringsavgifter utan att få katterna insåg de att de hade blivit lurade.

Köper du husdjur, särskilt hundar, på nätannons finns det en del saker du ska se upp med. Läs mer i avsnitt 2.11.

Tips! Kolla upp husdjuret.

Gör en bildsökning för att se om bilden på husdjuret är stulen.

Be att få se bilder på husdjuret ur andra vinklar.

Betala aldrig genom betaltjänster där mottagaren inte kan spåras.

3.2.4 Lotteribedrägeri

Det är svårt att vinna i ett lotteri som man inte deltagit i. Trots det fungerar varianten med den falska lotterivinsten väl. Syftet är, precis som i de andra nigeriabrevsvarianterna, att locka dig att skicka pengar till bedragarna för något du aldrig kommer att få.

Det hela börjar ofta med ett mejl eller sms från någon som säger sig vara ett gratislotteri på nätet. Alternativt ett stort internet­företag, som lottar ut pengar för att göra reklam för internet. I ett fall 2012 uppgavs meddelandet till och med komma från svenska Lotteriinspektionen, och meddelade att mottagaren vunnit på sin e-postadress!

Den som svarar på kontaktförsöket ska uppge kontaktuppgifter, bifoga id-kopia eller liknande. I regel dröjer det till nästa steg innan bedragaren meddelar att du måste betala en avgift eller skatt i förskott för att få ut vinsten. Betalar du den första summan får du snart krav på fler avgifter.

I fall där sms använts för första kontakten har det hänt att mottagaren uppmanats att svara med ett nyckelord till ett nummer, som antagligen är ett betalnummer. Ibland tar bedragaren till och med telefonkontakt med offren, på samma sätt som investeringsbedrag­are gör, för att övertyga dem om att vinsten är äkta.

I Sverige används påståendet om en falsk lotterivinst hos exempelvis Postkodlotteriet för att komma över äldres bankkort och koder. Bedragaren ringer först och gör sedan hembesök.