Som vuxen har du ett ansvar att hjälpa barn och unga att lösa konflikter som uppstår, detsamma gäller på nätet. Men många barn och unga som kontaktar Bris har själva väldigt bra koll på vad de kan göra om de utsätts på kränkningar på nätet. 63 procent av de som svarade på Bris och IIS enkät på nätet uppgav att de visste vad de skulle göra om någon var elak mot dem på nätet.

De vet att de kan bildgoogla en person som de chattar med för att se om hen är den hen utger sig för att vara, att de kan blockera/banna andra användare på sociala forum, i spel och i chattjänster och att de kan radera andras kommentarer på sådant som de själva har lagt upp. En annan strategi kan vara att ignorera kränkande meddelanden i hopp om att den som skickar dem ska sluta. Barn och unga är också, till exempel i Bris forum på nätet, väldigt bra på att uppmuntra varandra att söka hjälp hos en vuxen.

Något som barn och unga enligt Bris erfarenheter ofta undviker är att höra av sig till de olika hemsidorna och berätta att det är någon som beter sig illa. Till exempel att kontakta Instagram eller Facebook och uppmärksamma dem på att det finns kränkande innehåll publicerat på sidan. I en undersökning som Statens medieråd har gjort uppger mellan 80 och 85 procent av 9–16-åringar att de aldrig har gjort en anmälan om något som har hänt på nätet¹⁶. Av dem som kontaktar Bris är det många som upplever att det är svårt och krångligt, men kanske också lite läskigt. Vilka är det som kommer att läsa det jag skriver? Om jag berättar för Facebook att Anna har skrivit hora till mig flera gånger, får Anna reda på det då? Och vad kan Facebook egentligen göra?

Hos en del unga finns också en oro att inte bli tagna på allvar. Att det som händer på nätet ska bli avfärdat som mindre allvarligt, för att det är just på nätet. En oro som vuxna kan råda bot på genom att vara tydliga med att alla typer av kränkningar är fel, oavsett var de sker. En del unga tvivlar på att vuxna kan göra särskilt mycket även om de får veta vad det är som pågår, medan andra kan vara rädda för att de vuxna ska bli arga. Det finns också de som tycker att de borde kunna hantera situationen på egen hand och väntar väldigt länge med att berätta för någon.

En av anledningarna till att det är viktigt att vuxna får reda på vad som pågår är för att kunna avlasta barnen från ansvar, men självklart också för att hjälpa dem att ta sig ur en jobbig situation. Att som vuxen visa intresse, vara icke-dömande och tydlig med att man finns där och vill hjälpa är därför väldigt viktigt.