Vad är nätmobbning?

Den här guiden publicerades 2014 av Internetstiftelsen i samarbete med Bris. På digitalalektioner.se kan du som är lärare hitta färdiga lektioner om värdegrund och netikett. På vår folkbildningssida internetkunskap.se  finns mer information om näthat och nätmobbning riktad till vuxna.

Nätmobbning. Nätkränkningar. Cyberbullying. Näthat. Benämningarna på den utsatthet som barn och unga kan hamna i på nätet är många. Å ena sidan kan det kännas oviktigt att sätta namn på allt, det viktiga är att de som råkar ut för något som de inte mår bra av berättar det så att de får hjälp. Å andra sidan kan det finnas en poäng med att kalla saker vid dess rätta namn, om inte annat för att betona allvaret i om någon till exempel faktiskt är mobbad.

När Bris tar emot samtal och chattar med unga så är det många som undrar vad det är de är utsatta för. Är det mobbning? Eller är det något annat? Att vilja definiera vad det är man är utsatt för kan vara ett sätt att få hjälp. Ibland kan det kännas som att det inte räcker med att säga att någon är dum eller att man är ledsen medan mobbning eller att vara deprimerad på ett mer självklart sätt rättfärdigar till hjälp från omgivningen. Det kan också underlätta att sätta namn på saker för att kunna beskriva hur det känns. Viktigt att komma ihåg är att oavsett vad man kallar det, om det är mobbning, en kränkning eller något annat så har barn och unga som har utsatts för något som gör att de mår dåligt rätt att få hjälp.

Inom forskningen definieras mobbning utifrån tre kriterier: intentionen att skada, repetition av kränkningen och en maktobalans mellan offer och förövare. För att det ska kallas för mobbning krävs alltså att det händer flera gånger. Men huruvida samma definitioner ska gälla för det som kallas för nätmobbning är forskarvärlden oense om. Sofia Berne, forskare vid Göteborgs universitet, menar att repetitionskriteriet borde definieras om när det handlar om nätmobbning. En elak kommentar eller en taskig bild kan postas en gång men sedan få flera gilla-markeringar eller delas och spridas vidare. Det gör att en kränkning som egentligen bara har utförts en gång kan upplevas som att den utförs igen och igen och igen.

tipsRöster från Bris.se

”Det finns en sida på internet som är rasistisk, så jag skrev till dom att det som skrivs på den sidan är rasism. Nu har de hängt ut mig. Mitt namn och efternamn och en bild på mig ligger ute. Jag får hot och trakasserier, jag vill inte att det ska finnas där. Jag vågar inte ens gå ut längre”.

”Det finns en hemsida där man kan ställa frågor till varandra. Det var nån som frågade om fulaste i klassen, och en kille svarade att jag var det. Vi har gått i samma klass och han har aldrig sagt nåt taskigt till mig förut”.

”För några dagar sedan skrev min ”kompis” att hon hatar mig och att alla andra gör det med. Att jag aldrig kommer att vara älskad igen. Jag blev helt förstörd. Innan kunde vi prata om allt. Men sedan säger hon att hon hatar mig. Hon skriver ingen anledning eller något. Det känns som om jag inte har några kompisar kvar. Varje dag jag går till skolan är en mardröm. Jag vill inte ha det såhär! Vad ska jag göra? Har jag gjort något fel?”.

Elaka kommentarer

Det som är vanligast, och som många säkert har råkat ut för någon enstaka gång, är kränkande kommentarer. De kan förekomma i kommentarstrådar under statusuppdateringar och bilder, som inlägg på någons profil eller i enskilda meddelanden. Att kommentarerna på nätet kan vara grövre och taskigare än de är offline i till exempel skolkorridoren, hänger sannolikt ihop med att det är lättare att säga något taskigt till någon när du inte kan se hur personen reagerar. Läs mer om hur du kan prata med barn och unga om skillnaden mellan online och offline i kapitel 4.

Enligt en enkätstudie genomförd på 21 skolor i Göteborg med elever i årskurs 6 och 9 är det vanligt att mobbning på nätet handlar om utseende. Mest utsatta för den här typen av kommentarer ansåg eleverna att tjejer som går i årskurs 9 är11. Det kan handla om att skriva att någon är tjock, ful eller klär sig illa.

Bilder av olika slag är ett naturligt inslag i nästan all typ av kommunikation över nätet i dag. Bland barn och unga är det vanligt att lägga ut så kallade selfies, det vill säga bilder på en själv, företrädesvis när man ser så bra ut som möjligt, och att sedan jämföra sin selfie med andras. Barn och ungas uppfattning om sina kroppar påverkas av vad andra tycker och tänker. Resultaten av enkätstudien i Göteborg visade att de som var utsatta för kränkningar på nätet var mer missnöjda med sina kroppar och sitt utseende.

Utfrysning

Nedsättande kommentarer kan vara väldigt sårande, men uteblivna kommentarer likaså. Precis som att utfrysning i skolan kan vara kränkande kan det som inte syns på nätet också vara det. Tänk dig att dina klasskamrater alla lägger upp bilder på sig själva på nätet och får flera gilla-markeringar, men när du gör det är det ingen som trycker gilla. Då blir avsaknaden av bekräftelse en markering och en form av utfrysning. På samma sätt kan det vara känsligt att inte bli taggad i en bild om flera andra blir det. Som vuxen kan det vara svårt att se och sätta ord på, en taskig kommentar kan vara lättare att uppmärksamma och prata om även om den uteblivna kommentaren kan vara lika sårande.

Kränkande bilder

Närmare 70 procent av eleverna i grundskolan har tillgång till en smart mobil12. Det betyder att lika många, och förmodligen fler, har tillgång till en kamera nästan hela tiden. Att fotografera sig själv eller andra och lägga ut på nätet är lika lätt som att skicka ett sms. Det är ofta i kommentarsfälten till dessa bilder som de elaka kommentarerna dyker upp, men det kan också vara bilden i sig som är kränkande. Kanske framför allt att den sprids till personer som man inte känner. Det kanske är ett foto där man ser fånig ut och därför tycker är pinsam, eller ett foto som man har skickat till en pojkeller flickvän som det inte var tänkt att någon annan skulle se.

Att skicka eller posta bilder är såklart i sig inget problem, problemen uppstår när bilden sprids vidare, mot ens vilja och i syfte att kränka, vilket den kan göra väldigt snabbt och till väldigt många. Därför kan det vara bra att prata med barn och unga om att de tappar kontrollen över bilden när den väl är skickad eller upplagd på nätet. Den kommer att finnas kvar på nätet, i någon annans telefon eller i någon annans inkorg och det går inte att säga säkert att den inte kommer att spridas vidare. Om någon har skickat en bild till sin pojkeller flickvän, vad händer med den om de blir osams, till exempel?

För att få igång en diskussion kan det vara en bra idé att prata om vad det eventuellt kan få för negativa eller positiva konsekvenser och varför det känns lockande att skicka eller posta bilder, till exempel på sig själv. I grund och botten handlar det om att uppmuntra barn och unga att fortsätta tänka kritiskt, att tänka efter, så att de lättare kan bedöma situationer som kan uppstå på nätet.

Kom ihåg att det är olagligt att sprida sexuella bilder på någon under 18 år. Det är också olagligt att hota någon med att man ska sprida bilder. Mer om det i kapitel 6.

Hot om våld

Även om det mesta med nätet är bra, kan klimatet online ibland vara ganska hårt. Det kan vara lättare att råka gå över gränsen och uttrycka sig starkare än man skulle göra offline, ansikte mot ansikte. Framför allt för att den som säger något taskigt över nätet inte ser hur mottagaren reagerar. Barn och unga som kontaktar Bris berättar ibland om att de har fått hotfulla kommentarer på nätet, antingen av personer som de känner eller av okända. Ofta handlar det om hot om våld.

Att hota någon är aldrig okej, varken på nätet eller ansikte mot ansikte, och det spelar ingen roll om den som uttryckt hotet har menat allvar eller inte. Något som är viktigt att barn och unga förstår. Ibland kan det kännas som att hot om våld på nätet inte är lika allvarligt som när det händer på skolgården, men det är det, och som vuxen är det viktigt att komma ihåg. I kapitel 6 skriver vi mer om vad som räknas som olaga hot i lagens mening.

Av de som hör av sig till Bris och berättar att de har blivit hotade är det många som är oroliga och rädda för att hotet ska bli verklighet. Men det är inte ovanligt att de också känner skam, som om de har gjort något fel och får skylla sig själva, framför allt om hotet kommer från någon som de inte känner. Som vuxen i barns närhet är det viktigt att uppmuntra barn och unga att berätta för någon vuxen om de känner sig hotade. Att få prata med någon innebär att slippa bära på oron ensam, men också att få hjälp att göra någonting åt det.

Kapningar

De flesta har säkert hört talas om något som kallas för facerape. Det betyder att någon har fått tillgång till en annan persons inloggningsuppgifter, eller bara fått tag i en telefon eller en dator där någon annan redan är inloggad, och därigenom kan skriva saker i den personens namn, till exempel på Facebook. Ofta är det harmlöst och sker någon enstaka gång när någon har varit ouppmärksam.

Det ska dock inte förväxlas med att få sitt konto kapat av en person som utger sig för att vara en själv, ofta i syfte att kränka, vilket såklart är mycket allvarligare. Ett första steg för att undvika att det händer är att inte lämna sin mobil, läsplatta eller dator framme om man är inloggad och att byta lösenord med jämna mellanrum.

Det finns också exempel på när någon har skapat en sida i ett socialt forum i syfte att sprida elaka rykten och kommentarer om en viss person, ofta i den utsatta personens namn. Tänk dig en profilsida som heter ”Alla vi som hatar Hanna” eller ”Alex är fulast av alla”. Den här typen av sidor ska anmälas så att de kan plockas bort. Något som barn och unga kan behöva hjälp med att göra. Bris erfarenhet är att den här typen av grova nätkränkningar är mycket ovanligare än till exempel enstaka elaka kommentarer, men om det händer är det bra att veta hur man ska gå tillväga och det skriver vi mer om i kapitel 5 och 7.

Vad är skillnaden mellan mobbning och nätmobbning?

65 procent av dem som har svarat på Bris och Internetstiftelsens webbenkät tycker att det är skillnad på att skriva en elak kommentar på nätet, jämfört med att säga den till någons ansikte. Och det är kanske inte så konstigt. Ibland kan man få uppfattningen att nätet är något väldigt isolerat, att det är en annan värld som existerar parallellt med den riktiga världen.

Det pratas om sådant som händer på nätet – och så finns det sådant som händer i verkligheten. Då kan det vara lätt att glömma bort att nätet är en del av verkligheten. Det som händer på nätet händer på riktigt och är lika verkligt som något annat. Bakom alla kommentarer, bilder och chattmeddelanden finns alltid en person. Den här särskiljningen mellan nätet och verkligheten finns också när man pratar om mobbning.

Vi tenderar att göra skillnad på mobbning och nätmobbning, trots att undersökningar visar att mobbning i skolan ofta (inte alltid) hänger ihop med mobbning på nätet13. Självklart finns det barn och unga som kan vara utsatta på nätet utan att vara mobbade i skolan, precis som det finns barn som är mobbade i skolan men som har vänner i stallet eller i fotbollslaget. Oavsett samband finns det såklart en hel del saker som skiljer skolgården och nätet åt och som kan vara bra att känna till.

Anonymitet

Om du blir retad av någon på skolgården vet du vem det är som är taskig, kan du inte namnet på personen vet du i alla fall hur hen ser ut. Ofta gäller samma sak på nätet. I en undersökning från organisationen Friends uppgav 8 av 10 barn och unga mellan 10 och 16 år som hade hade blivit kränkta på nätet, att de visste vem det var som låg bakom. Anonymitet behöver alltså inte vara vanligare för att kränkningen sker på nätet.

Däremot är det såklart lättare att vara anonym på nätet och den som blir kränkt utan att veta vem förövaren är kan lätt känna sig maktlös14. Tänk dig att någon skriver något elakt till dig och du vet inte vem personen är. Det betyder att du inte vet om det är någon som du träffar dagligen och det betyder också att du inte vet vem den personen i sin tur känner och därmed kanske sprider rykten eller kommentarer vidare till.

Men – det är också viktigt att komma ihåg att anonymiteten som nätet erbjuder ofta kan vara något bra. Möjligheten att vara anonym kan göra att fler barn och unga vågar ställa frågor och berätta saker som de annars skulle hålla för sig själva. Det kan handla om funderingar kring relationer, vad som är tillåtet på nätet eller att bara få berätta om något man har varit med om utan att behöva säga vem man är. Bris anonyma forum på nätet är ett exempel på när anonymiteten är ett skydd och en trygghet som gör att barn och unga i större utsträckning vågar dela med sig av funderingar och erfarenheter.

Mobbad dygnet runt. Eller?

Mobbning i skolan och mobbning på nätet hänger ofta ihop. Med nätet ständigt närvarande och alltid tillgängligt kan det kännas svårt för den som är mobbad att hitta fredade zoner. Det pratas ibland om att mobbningen har blivit värre för att den numera, på grund av nätet, även följer med hem. På ett sätt stämmer det. Men att de elaka kommentarerna är tillgängliga när man är hemma behöver inte betyda att hemma inte längre känns som en trygg plats. Känslan av trygghet handlar mer om att omge sig med trygga personer som tycker om en.

För att hemma ska kunna fortsätta att vara en trygg zon, även för den som utsätts för kränkningar på nätet, kan det vara bra att försöka undvika de hemsidor eller de spel och appar där kränkningarna uppstår. Det kan också vara en idé att hjälpa barn och unga att blockera personer som är taskiga mot dem på nätet. Att begränsa barn och ungas tillgång till internet kommer däremot inte att lösa problemet, snarare tvärtom.

Det riskerar att göra den som är utsatt ännu mer ensam och isolerad. För även om det är via nätet som personen blir mobbad, kan det också vara på nätet som hen har andra vänner och möjligheter att prata om det som händer. Nätet är barn och ungas kommunikationskanal och deras plattform för lek och underhållning. Att ta det ifrån dem på grund av rädslan för riskerna med nätet löser inga problem. Prata i stället om hur ni tillsammans kan undvika det som är dåligt med nätet, men ha kvar det som är bra.

Spridning

Om någon knuffar till någon annan i korridoren eller säger något elakt på rasten är det ofta bara de som är där just då som ser och hör. När någon skriver något elakt eller lägger upp en taskig bild på nätet kan det sprida sig blixtsnabbt och det kan vara svårt att veta vem och hur många som har sett det. Har kompisarna sett det? Har elever i andra klasser på skolan sett det? Hur många kan se det?

Precis hur lätt något får spridning på nätet är inte alltid så lätt förstå. Den som skriver något i ett chattforum eller lägger upp en bild på ett stängt instagramkonto kan ha känslan av att det är privat. Men så enkelt är det inte. Det räcker med att någon med tillgång till bilden eller kommentaren tar en skärmdump och skickar vidare till någon, så kan det få spridning över hela världen. Förra året spreds en bild på en skolkurator med en lapp i handen som en löpeld i sociala medier. På lappen stod det ”Jag undervisar just nu mina femteklassare i internetsäkerhet och vill förklara hur snabbt saker kan spridas på nätet. Så om du ser den här bilden, tryck gärna gilla!”.

Inom loppet av två veckor hade 400 000 personer sett och tryckt gilla på bilden. När den sedan delades vidare av två kända radiopratare förvandlades 400 000 snabbt till fyra miljoner gilla-markeringar. För skolkuratorn var experimentet ett sätt att försöka förklara för barn och unga att det inte krävs särskilt mycket för att något som postas på nätet ska få enorm spridning. Att prata med barn och unga om vad det innebär att lägga upp saker på nätet och hur många det kan nå, gärna med konkreta exempel, kan därför vara bra.

Läs mer!

På ungdomsmottagningens hemsida, www.umo.se, finns tips på vad du bör tänka på innan du postar kommentarer och lägger upp bilder på nätet.