Men vad betyder ”Internet of Things”, egentligen?

Jag har försökt fånga de viktigaste dragen och effekterna av det som vanligen talas om som Internet of Things. Men det är bra att veta när man närmar sig området att det inte finns någon allmänt accepterad definition av vad det egentligen är – bortom att det handlar om internet och ting.

En förklaring är säkert att ”Internet of Things” är ett kidnappat begrepp. När det myntades, av Kevin Ashton 1999, så hade det en betydelse som inte har så mycket gemensamt med hur det används idag.

1999 var RFID (som Ashton varit med om att utveckla) det senaste heta, möjligheten att förse saker med ett id-chip som kan avläsas på avstånd. Det öppnade för tankar på vad som skulle hända om alla våra ting skulle bära ett sådant chip. Då skulle vi kunna hålla reda på dem med hjälp av datorer, uppkopplade till internet. Det skulle vara som om världen togs över av FedEx – på samma sätts som ett paket kan följas via internet skulle vi kunna veta var allting finns, var det kommer ifrån, vilken fabrik och vilken maskin som tillverkat det, etcetera.

Idag handlar begreppet inte längre så mycket om att med hjälp av sensorer hålla reda på tingen, som att tingen med hjälp av sensorer håller reda på sin omgivning. Tingen är inte längre passiva objekt som man håller reda på med hjälp av internetkopplade databaser, utan har i många fall börjat agera självständigt.

Den ursprungliga definitionen har så att säga vänts ut och in. Så det är kanske inte så konstigt att begreppet blivit ganska diffust.
Identitet är dock fortfarande viktigt. Men när thingen själva är uppkopplade så kommer det automatiskt genom nätverksidentiteten, så det är inte längre något som man brukar tänka så mycket på.

Den nya definitionen

Det har gjorts många olika försök att formulera en ny definition till ”Internet of Things”, men ingen enighet har nåtts. Olika aktörer definierar begreppet utifrån vad de själva sysslar med och sina egna intressen. Ofta handlar det mer om en vilja att vara en del av nästa stora sak, internets nya språng – som när australiensiska Dental Corporation hävdar att de sysslar med Internet of Things, eftersom ”a server running accounting software is just as much a ’thing’ as a temperature sensor”.

Nästan alla andra är dock eniga om några komponenter som bör ingå:

  • Sensorer. I Kevin Ashtons originaldefinition var sensorerna externa och registrerade thingets identitet. Nu har de flyttat in i thinget och läser av betydligt intressantare saker, antingen om thingets inre tillstånd eller dess omgivning.
  • Processor. För att tolka och göra något vettigt med datan som sensorerna samlar in behövs datorkraft. Denna kan finnas i thinget självt, i en hubb någonstans relativt nära thinget, eller i molnet; ofta finns den fördelad på flera olika platser med ansvar för var sin del av uppgiften.
  • Nätverk. Nätverket kan användas för styrning, rapportering eller inhämtning av data från andra thing eller från internet, men det måste i någon bemärkelse vara viktigt för thingets funktion. Namnet till trots finns det exempel på thing som använder andra nätverk än internet.
  • Ställdon (eller aktuator om man vill använda ett mer engelsk-inspirerat ord). Om sensorerna är thingens sinnen, så är ställdonen musklerna. Det är genom dem som thingen själva kan förändra den fysiska verkligheten. Inte allt som räknas som thing har ställdon.

Värt att notera är att begreppen thing och robot överlappar. Robotar har nästan undantagslöst sensorer och har väldigt ofta någon slags uppkoppling, och det ligger i deras natur att göra fysiska saker. Ett par av de saker som just nu får mest uppmärksamhet inom Internet of Things-världen – det smarta hemmet och den självkörande bilen – är exempel på robotar (i vid bemärkelse).

Internet of Everything

Flera företag och organisationer har också försökt lansera alternativ till ”Internet of Things” som begrepp. Delvis, gissar jag, för att positionera sig på marknaden, men också som ett uttryck för frustration över att ”things” känns alltför begränsat.

Med svensk anknytning har vi exempelvis Ericssons ”Web of things”, Malmö högskolas ”Internet of Things and People” och ABBs ”Internet of Things, Services and People”.

Men ”Internet of Everything”, ursprungligen lanserat av Cisco, verkar vara det av de alternativa begrepp som fått bäst fotfäste. Det betonar att det inte finns någon anledning att göra skillnad mellan den fysiska och den digitala världen, att nästan alla system kommer att arbeta med data från bådadera.

Things that use electricity

En svårighet med begreppet ”Internet of Things” är att det fokuserar på det som är den minst intressanta delen av fenomenet.
Internet är idag tillgängligt nästan överallt. Att tala om ”Internet of Things” blir därför lite som att tala om ”Things that use electricity” – förvisso är elektriciteten avgörande för många sakers funktion, men det är inte det intressanta med dem.

Spara