Informationsexplosionen

Känslan av att dränkas i ny information så snart webbläsaren startar är inte obefogad. Kurvorna som visar hur mängden information på nätet växer pekar brant uppåt.

Det saknas inte siffror som illustrerar hur kraftig tillväxten faktiskt är. Statistikreferenserna på nätet är många. Fem exempel:

Allt detta är siffror som är svåra att visualisera och ta till sig. Den som läser analysföretagens förutsägelser för framtiden får det inte lättare. Enligt IDC, som på uppdrag av lagringsföretaget EMC gjort en prognos, kommer mängden digital information öka med ”35 trillion gigabytes” fram till 2020. I IDC:s rapport ”The Digital Universe Decade – Are You Ready”, publicerad i maj 2010, staplas de stora siffrorna på varandra:
(I den första rapporten som IDC gjorde på uppdrag av EMC, The Expanding Digital Universe (2007), definieras det digitala universumet som ”information skapad eller fångad i digital form”.)

  • Under 2009 växte det som IDC kallar för ”the digital universe” med 62 procent, till 800 000 petabytes. Inte bekant med termen petabyte? En petabyte är en miljon gigabyte!
  • Vid slutet av 2010 skulle det digitala universumet ha nått 1,2 miljoner petabyte, också kallat för 1,2 zettabyte.
  • Får IDC rätt i den långsiktiga prognosen, om ”35 trillion gigabyte” 2020 innebär det att informationsmängden är 44 gånger så stor då som 2009.

En del av den här datamängden kommer från tv-program och filmer vars bildkvalitet ständigt förbättras. Bättre bildkvalitet innebär att filmens lagringsutrymme växer, men inte att det tar längre tid att titta på den filmen.

Åtta bitar, en byte

En ”bit” är den minsta informationsmängd en dator kan hantera. En bit kan bara ha två värden, en etta eller en nolla. En ”byte” är en samling av åtta bit. Därefter följer kilobyte, megabyte, gigabyte och så vidare upp till zettabyte. Men datorernas bitar följer egentligen inte det vanliga decimalsystem som vi är vana att räkna med. En kilobyte är inte 1 000 bit, utan 1024. I konsumentprodukter avses dock oftast följande förhållanden:

En bit: 1 eller 0
En byte: 8 bit
En kilobyte (kB): 1 000 bytes
En megabyte (MB): 1 000 kB
En gigabyte (GB): 1 000 MB
En terabyte (TB): 1 000 GB
En petabyte (PB): 1 000 TB
En exabyte (EB): 1 000 PB
En zettabyte (ZB): 1 000 EB

90 minuter är 90 minuter, oavsett om filmen är lagrad på en Bluray-skiva i full hd-upplösning eller om den finns på ett gammalt vhs-band.

Andra delar av tillväxten handlar om information som samlas in för att automatiskt bearbetas av datorer, i system som sköter trafikplanering, värme och ventilation i fastigheter eller i helt andra syften. Inte heller det en ökning som påverkar hur vi upplever och tar till oss information på nätet.

Och möjligen går det att känna en viss lättnad inför det faktum att inte mer än en fjärdedel av informationsmängden är unik och bara existerar på ett enda ställe. 75 procent är enligt IDC sådant som finns lagrat på flera ställen, som säkerhetskopior, mejl som skickats vidare eller filmer på dvd-skivor.

Men en tillräckligt stor mängd information finns ändå kvar för att det ska framkalla en viss trötthetskänsla. Det mesta är dessutom ointressant för just dig. Utmaningen är att i denna ocean av information hitta det som du tycker är relevant och intressant.

Nålar och höstackar

I en uppmärksammad presentation 2008 resonerade den amerikanske författaren, journalisten och internetdebattören Clay Shirky bland annat om de här frågorna. ”Det är inte informationsexplosionen som är problemet, det är att våra filter inte längre fungerar”, menar han.
(Se Clay Shirkys presentation på http://web2expo.blip.tv/ file/1277460/)

Känslan av informationsstress är inte så ny som vi ibland kan förledas att tro. Enligt Clay Shirky är känslan inte ens ett fenomen som uppstod under 1900-talet. Istället går Shirky hela vägen tillbaka till Gutenberg. När han gjorde det möjligt att trycka böcker istället för att skriva dem för hand introducerade han enligt Clay Shirky samtidigt mänskligheten för en situation där mängden tillgänglig information blev enorm. Plötsligt fanns det fler böcker tillgängliga än vad en läskunnig person kunde ta sig igenom under sin livstid.

Men de tekniska kliv som Gutenberg tog påverkade inte bara bokläsarna. Ur ett produktionsperspektiv skapade böckerna en annan utmaning. De blev förvisso enklare att producera, men det var en produktion förknippad med ekonomisk risk. Att trycka böcker kostar pengar. Därför fanns det en roll att fylla för förläggare och redaktörer med en fingertoppskänsla för vad som gick att sälja. På samma ekonomiska grundvalar har andra mediaformer, som tv, tidningar och radio, vilat: Dyr publicering har krävt någon form av filter som säkrar en önskad kommersiell framgång – i huvudsak har bara sådant som går att sälja i tillräckligt stor omfattning varit det som tryckts eller sänts.

Med internet och den tekniska utvecklingen inom it och telekom har kostnaden för både produktion och distribution sjunkit så lågt att det inte längre finns något självklart behov av att filtrera innan publicering. Finns det ingen märkbar ekonomisk kostnad för att posta ett nytt blogginlägg, ladda upp en bild eller skriva en statusuppdatering på Facebook, då försvinner också anledningen till filtrering innan publicering. Producenten kan göra resultatet av sitt arbete tillgängligt utan att behöva fundera över om det egentligen finns en mottagare som är intresserad. Och det oavsett om det ligger år av arbete bakom en egenutgiven roman eller tre sekunders funderande bakom den senaste uppdateringen på Facebook.

Därför, enligt Clay Shirkys resonemang, handlar det vi idag upplever inte så mycket om en växande informationsvåg som om filter som inte längre existerar. Det som hänt är att filtren som tidigare fanns på plats i form av redaktörer, utgivare och förläggare inte finns kvar i samma omfattning. Men det betyder inte att behovet av filter har försvunnit. Det behövs nya, som ligger närmare mottagaren och är anpassade till individens behov.

Det saknas inte företag som har identifierat den här luckan. Google är det självklara exemplet. Företagets sökmotor är fortfarande det dominerande sättet att leta efter information på nätet, men främst användbar när det gäller jakten på något specifikt i den samling av dokument som nätets webbsidor utgör, inte helt olikt att gå till biblioteket och få hjälp av en bibliotekarie i jakten på en faktauppgift. Men Google erbjuder fler tjänster, en del av dem anpassade till det allt snabbare informationsflödet på nätet och andra företag gör också försök att bringa ordning i det som händer.

På Facebook var sorteringen av vännernas statusuppdateringar ursprungligen strikt kronologisk, med senaste statusuppdateringen från bekantskapskretsen överst. Men för den som har många vänner, eller inte använder Facebook så ofta, finns risken att något intressant har hunnit passera medan uppmärksamheten var riktad åt ett annat håll. Därför introducerades ”Top News” (Läs mer om Facebooks ”Top News” på https://www.facebook.com/blog.php?post=414305122130) dit statusuppdateringar som troligen betyder mer för dig väljs ut. Urvalet baseras bland annat på vilka statusuppdateringar som fått många reaktioner, i form av kommentarer eller uppsträckta tummar. Facebook tar också hänsyn till vem det är som skrivit ett inlägg eller postat en bild. Är det någon du ofta kommunicerar med på Facebook är sannolikheten stor för att inlägget ska synas i ditt flöde. Facebook kallar algoritmen som räknar fram nyhetsflödets sortering EdgeRank (http://techcrunch.com/2010/04/22/facebook-edgerank/).

Twitter har lagt till möjligheten att sortera vännerna i olika listor, svenska Twingly erbjuder en söktjänst för bloggar, Techmeme är en aggregator, samlingsplats, för tekniknyheter. Alla försöker på olika sätt servera vägar till guldkornen genom att med hjälp av olika tekniska lösningar erbjuda ett filtrerat innehåll.

Men det finns också de som inte håller med Clay Shirky om att problemet är filter som slutat fungera. I mars 2011 skrev den amerikanske författaren Nicholas Carr ett blogginlägg med rubriken ”Situational overload and ambient overload” (Läs Nicholas Carrs resonemang på http://www.roughtype.com/archives/2011/03/situational_ove.php). I texten delar han upp begreppet ”informationsstress” i rubrikens två delar: Den första handlar om något som kan liknas vid jakten på en nål i en höstack. Man vet exakt vad man letar efter och behöver verktyg för att hitta det. För den uppgiften menar Nicholas Carr att bättre filter absolut gör utmaningen att hitta rätt enklare.

Det andra typen av ”information overload” handlar om verktyg som jobbar åt oss i bakgrunden. Det är filter som ska söka i nätets kontinuerliga informationsflöden och välja ut det som passar den enskilda användarens intressen och behov.

”Bra filter kommer bygga högar stora som höstackar – men av nålar istället för hö.”Och där, menar Nicholas Carr, kommer bra filter bara att förvärra känslan av att det finns för mycket: Bra filter kommer att hjälpa oss hitta nålarna i den höstack som flödet från bloggar, Twitter och Facebook utgör. Men de kommer att hitta nålar med en aldrig tidigare skådad precision. Nålarna kommer bli fler, och av just det slag som du letar efter. Knappnålar med blå huvuden eller stora säkerhetsnålar, allt efter ditt intresse. Bra filter kommer bygga högar stora som höstackar – men av nålar istället för hö. ”The cause of situational overload is too much noise. The cause of ambient overload is too much signal.”

Har Clay Shirky eller Nicholas Carr rätt? Det får tiden utvisa. Men också i en hög med nålar finns sannolikt något som är mer intressant än annat, något som får majoriteten av de andra nålarna att bli jämförbara med hö. På sikt är det inte orimligt att tänka sig smarta filter som hjälper oss göra den bedömningen, vilket skulle ge Clay Shirky rätt.

Vi måste kanske också börja betrakta informationsutbudet som en gigantisk buffé där vi omöjligen kan smaka på allt som erbjuds. Filtren kan hjälpa till att välja ut sådant som antagligen faller oss i smaken, men vi måste trots allt ha disciplin nog för att inte föräta oss. Viktigt är också att våga strunta i filtrens förslag ibland och smaka på något nytt. Både smaklökar och hjärnceller mår ypperligt bra av nya upplevelser.

Men oavsett om nästa generations filter gör livet enklare eller snäppet mer komplicerat för oss, tills vidare får vi göra så gott vi kan med de hjälpmedel som finns tillgängliga idag.

Vi börjar i nästa kapitel.