Att hantera informationsfloden

Kanske är du snickare med egen firma som snabbt vill kunna bemöta kunder som luftar sitt missnöje på nätet. Kanske jobbar du på ett teknikföretag och vill ha koll på branschens utveckling och vad nya konkurrenter har för sig. Kanske älskar du fotboll och vill följa det som skrivs om favoritlaget. Kanske är du journalist och vill veta vad som händer på orten. Kanske är du någon helt annan, med helt andra intressen.

Men vem du är och vilka informationsbehov du har spelar ingen roll. På nätet finns något för alla. Och för den som av intresse eller behov vill skapa rutiner för att hålla koll på detta ”något” finns stora möjligheter att göra det.

En duktig DJ och slumpfaktorn

Ett filters uppgift är att ta en stor informationsmängd och gallra fram det som du sannolikt är mest intresserad av. Man brukar prata om förhållandet mellan signal och brus. Signal är det du är intresserad av, brus är det som stör. Problemet är att det du uppfattar som brus mycket väl kan vara signal för någon annan. Behovet av personliga tjänster är därför stort.

En liknelse kan vara en radiostation som spelar ungefär den musik som du gillar. Där är signal/brus-förhållandet – för dig – högt, vilket är positivt. Men ett riktigt bra filter får gärna göra bättre ifrån sig än så. I den bästa av världar är det som skillnaden mellan den där radiostationen och en privat discjockey som känner till din musiksmak i detalj.

Det finns flera olika principer för filtrering som används när nya produkter och tjänster som ska hjälpa oss att gallra bort bruset på nätet konstrueras:

1. Algoritmer, matematiska modeller, som på olika sätt gör automatiska beräkningar på informationsmassan och gallrar ut de bästa förslagen. I sin allra enklaste form kan det handla om enkla nyckelord. Vet systemet att användaren är intresserad av fotboll, då väljs texter som innehåller ordet ”fotboll” ut. Mer avancerade lösningar känner också till relationerna mellan olika ord och begrepp. Ett sådant system kan till exempel förstå att texter som nämner ”Fifa World Cup” handlar om fotboll, även om sporten aldrig nämns.

Ett konkret exempel på den här typen av filter är den amerikanska, nätbaserade videobutiken Netflix. Företaget har ett erkänt väl fungerande rekommendationssystem som kommer med förslag på nya filmer som du antagligen skulle gilla, baserat på de betyg du givit till filmer du redan har sett.

2. Den sociala grafen. Personer som du känner, är ytligt bekant med eller som är verksamma inom ett område du är intresserad av spelar en allt större roll i gallringen på nätet. I väldigt hög utsträckning används Twitter och Facebook som plattformar för att dela länkar, och är därmed vägar till information. Med ”rätt” personer i flödet dyker det ofta upp intressanta länkar. Detta är en av anledningarna till att Twitter kan vara ett viktigt arbetsverktyg. Där väljer man i första hand att följa personer som är verksamma inom de områden som man är intresserad av, inte personer man redan känner.

Ibland gör man skillnad på den sociala grafen, som består av dem du känner, och intressegrafen, som består av personer som delar dina intressen. På Facebook finns oftare fler ur den första kategorin, på Twitter en majoritet ur den andra. Vilket också är en delförklaring till varför Twitter är ett bra verktyg för omvärldsbevakning: Där postar personerna som du delar intresse med länkar som leder vidare till intressanta webbsidor, på Facebook skickar dina vänner dig vidare till roliga treminutersklipp på Youtube.

Den yrkesmässiga nyttan av Facebook ska dock inte heller underskattas. Inte minst med introduktionen av grupper finns goda förutsättningar för ämnesorienterade diskussioner och länkdelning på Facebook också.

3. Anonymt samarbete. Webbplatsen digg. com är ett exempel där användarna röstar på inlagda länkar och därmed bygger topplistor över de, förhoppningsvis, mest läsvärda. Delicious.com är ett annat exempel. Där sparar användarna bokmärken för att kunna komma åt dem från vilken dator som helst. Och genom att sammanställa en topplista över de mest bokmärkta blir Delicious samtidigt ett filter för intressanta sajter och artiklar. Nättidningar som nyteknik.se, di.se och dn.se använder en annan variant, när topplistor över de mest lästa, kommenterade och tipsade artiklarna visas upp för besökarna. De här listorna blir då ett komplement till den nyhetsvärdering som tjänstgörande redaktörer byggt sitt val på.

Men discjockey-metaforen går att ta ett steg till. En bra DJ spelar inte bara dina favoritlåtar, utan slänger in ny musik som du med stor sannolikhet också kommer att gilla i mixen.

På samma sätt som discjockeyn mer än gärna får överraska med ny, bra musik bör ett informationsflöde också innehålla passande överraskningar. På engelska pratar man om serendipity och hur viktig slumpen är för att få tankestoff till nya idéer. I boken ”Where good ideas comes from” argumenterar journalisten Steven Johnson för att just den typen av slump är en av de sju faktorer som kännetecknar en kreativ miljö. Att sträva efter ett perfekt filtrerat informationsflöde som bara innehåller exakt sådant som du är intresserad av är därför inte en bra ambition, ens om det skulle vara tekniskt möjligt att nå dit idag. Det behövs också ny och fräsch input för att du ska få nya idéer och utvecklas själv.

I boken ”The Filter Bubble” varnar Eli Pariser för konsekvenserna av en personalisering som går för långt. Den minskar användarens exponering för nya idéer eller tankar och åsikter som går på tvärs med de egna. Mer om de faror han ser i kapitel 8.