Ger vi bort privata data frivilligt?

När vi talar om privata data, det vill säga uppgifter och information som du vill hålla för dig själv, finns det flera nya perspektiv att ha i åtanke. Som vi beskrivit ovan lagras dessa data bland annat på din dator, mobil och andra apparater. Bilder och dokument finns därmed lagrade på dina egna hårddiskar och minneskort.

Men en allt större del av dina privata data ligger nuförtiden också på servrar hos enorma (ofta amerikanska) företag, eftersom du valt att uppge dem i olika sammanhang. På Facebook, Twitter, Instagram och andra sociala medier.

Det ligger i de sociala mediernas natur att du delar med dig av ditt privatliv. Det är själva kärnan i de sociala aktiviteterna. Du samtalar öppet på Facebook och Twitter, om allt från världspolitik till lustiga händelser i kollektivtrafiken. Du delar med dig av dina bilder, visar stolt upp information från din joggingrunda och hittar tack vare de sociala mediernas räckvidd gamla vänner.

Saken är att all denna information du delar med dig av sparas på tjänsternas servrar. Flera stora sociala medietjänster, däribland Facebook, spar inte bara det du aktivt skriver – utan loggar också vad du "gillar" genom att spåra hur du använder dig av deras tjänster.

Lär dig mer om användarvillkor!

Varje gång du laddar ner ett nytt program, köper saker på nätet eller använder ett socialt nätverk sparas och sprids information om dig. Men behöver företagen verkligen så mycket information eller använder de den till saker du inte känner till? Guiden "Användarvillkoren som ingen läser – så använder företagen din information" ger dig handfasta råd om vad du ska tänka på innan du klickar i ja-rutan. Materialet laddar du ned kostnadsfritt från här.

Den stora anledningen till att all denna information sparas är för att de sociala medierna ska kunna tjäna pengar på reklam. Genom att veta hur du surfar och vad du tycker om kan Facebook rikta reklam till just dig – något som annonsörerna är glada att kunna utnyttja. Om du tryckt på "gilla" på flera Facebook-sidor som har med bilar att göra, då kan Facebook anta att du gillar bilar – och därmed låta bilannonsörer vända sig till just dig och liknande användare.

Baksidan av detta är just det faktum att massor av privat information om dig, och om hur du använder internet och sociala medier, ligger lagrat hos dessa tjänsteleverantörer. Ofta ligger dessutom informationen relativt öppet – om du inte själv valt att begränsa människors insyn på din information. Men även om du begränsar tillgången finns det en hel del data som fortfarande går att leta reda på. För att inte tala om dem som jobbar i de stora datorhallar där all information lagras.

Med ovan nämnda faktorer i åtanke finns det en viktig fråga att ställa sig. Var förvarar du dina känsligaste data? Var för du dina känsligaste konversationer, vars avslöjande skulle kunna vara jobbiga (eller rentav ödesdigera) för dig själv, dina närmaste eller dina medarbetare? Var kan man hitta vad du gillar, vad du pratar om och vilka människor du har kontakt med? För de flesta av oss lyder nog svaret att en allt större del av vår kommunikation sköts via sociala medier och tjänsteleverantörer på nätet.

Därmed har vi, kanske utan att riktigt vara medvetna om det, lämnat bort delar av våra privata data helt frivilligt. Hur dessa data kan användas är helt upp till tjänsteleverantören, som ju driver en kommersiell verksamhet med vinstintresse.