Förord

Alla som lämnar en uppgift till media ska kunna garanteras anonymitet. Källskyddet är avgörande för journalistisk verksam het och är därför inskrivet i svensk grundlag. Trots detta finns uppenbara hot mot källskyddet. Några exempel är FRA–lagen, fildelningslagen IPRED och lagen om elektronisk kommunikation, LEK, den bygger på ett direktiv som ogiltigförklarats av EU–domstolen som anser att direktivet är för integritetskränkande. Dessa lagar har försvårat för allmänheten att anonymt kontakta journalister. Därför behövs större vaksamhet och försvar av källskyddet, inte minst när nya övervakningslagar diskuteras.

Ansvaret för källskyddet ligger hos den som tar befattning med det källskyddade materialet. Det har aldrig varit en exklusiv utgivarfråga, vilket också Högsta Domstolen nyligen slagit fast i en dom mot journalister vid Göteborgs-Posten. Därför krävs att alla journalister har kunskap om och är medvetna om vikten att värna källskyddet. Arbetsorganisationen på redaktionerna måste göra det möjligt för journalisterna att leva upp till grundlagens krav om att de ska skydda källors rätt till anonymitet.

Alla redaktioner bör ha en källskyddspolicy, men få har det. Sammanslagningar av redaktioner som ska konkurrera med varandra, men som trots detta sitter i samma lokaler, kan innebära problem för att skydda respektive källor. Likaså intresset av att spara det redaktionella materialet i olika former av molntjänster utanför redaktionens direkta kontroll. Sociala medier och andra plattformar för tips, kommentarer, och möjlighet till direkt medverkan i nyhetsprocessen ökar yttrandefriheten, men skapar också problem med att även garantera digitalt källskydd.

Med den här guiden vill därför Journalistförbundet och IIS, Internetstiftelsen i Sverige ge tips och råd om hur vi i det dagliga arbetet skyddar oss och våra källor.

Jonas Nordling
Förbundsordförande Svenska Journalistförbundet.

Stephen Lindholm
Ordförande Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp, ledamot i förbundsstyrelsen