Kreativt skapande och upphovsrättslagen

The secret to creativity is knowing how to hide your sources. (Albert Einstein)Sara Hällströms diktsamling Rötter smälter, Ann-Sofi Sidéns utställning Who told the chamber maid?, Elisabeth Ohlson Wallins fotografier i Ecce Homo, Martin Widmark och Helena Willis barndeckare LasseMajas detektivbyrå, Josef Fares film Kopps, Jens Lekmans skiva Night Falls Over Kortedala, studentuppsatser i teknisk fysik, Karin Alvtegens kriminalroman Svek och Camilla Bergmans bronsskulptur Lejon

Vad har de alla gemensamt? Alla är uttryck för konstnärligt och litterärt skapande av en sådan typ som vi har valt att skydda rätts­ligt genom upphovsrättslagstiftning. (Lag 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.)

Reglerna inom upphovsrätten ger tonsättare, kompositörer, konstnärer och en hel rad andra kreativa skapare, i lagen kallas de upp­hovsmän (kan naturligtvis vara man eller kvinna), rätten att bestämma hur deras verk får användas. Detta innebär att en upphovsman kan ensam bestämma om, när eller hur verket ska användas.

Upphovsmannens rätt att ensam bestämma över sitt verk uppkommer, utan formaliteter, helt automatiskt i samma ögonblick som verket skapas. Detta innebär att copyrightsymbolen © som ofta används saknar rättslig betydelse i Sverige, men den kan ändå tjäna ett syfte genom att påminna andra om att upphovs­rättens regler finns.

Upphovsrätten skyddar litterära eller konstnärliga verk. Efter­som upphovsrätten skapar en stark, och ibland lönsam, ensamrätt leder detta till en viktig definitionsfråga om vad litterära och konst­närliga verk innebär. Lagen listar skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk, fotografiskt verk eller något annat alster av bildkonst, alster av byggnadskonst eller brukskonst, kartor, beskrivande verk i grafik, teckning eller plastisk form som skyddade av upphovsrättslagstiftningen.

Exempel på sådant som inte omfattas av skyddet är alltför enkla skapelser, till exempel enkla texter eller blanketter. Dessutom skyddas inte de fakta eller idéer som verket innehåller utan endast upphovsmannens personliga sätt att uttrycka idéerna genom verkets inne­håll.

Upphovsmannens skyddstid för ett verk gäller intill utgången av sjuttionde året efter upphovsmannens dödsår. Detta innebär att om en författare avled i mars 2000 är hela dennes produktion (oavsett utgivningsår) skyddad till utgången av 2071. För anonyma verk är skyddet 70 år från offentliggörandet. Efter det att skyddstiden ut­gått är verket fritt att använda.

Det finns två typer av rättigheter: de ideella rättigheterna och de ekonomiska rättigheterna. De ideella rättigheterna innefattar rätten för upphovsmannen att bli namngiven i samband med att verket nyttjas samt rätten att motsätta sig att verket ändras eller görs till­gängligt för allmänheten i en form eller i ett sammanhang som kan upplevas som kränkande för upphovsmannens litterära eller konst­närliga anseende eller egenart. Dessa innebär att när exemplar av ett verk framställs eller görs tillgängligt ska upphovsmannen er­kännas i enlighet med god sed kräver.

De ekonomiska rättigheterna innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod det sker och oavsett om hela verket eller bara delar av det framställs. Detta innebär rätten att tillåta eller förbjuda varje form av kopiering (mångfaldigande) samt rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten.

De ideella rättigheterna kan inte överlåtas eller licensieras men upphovsmannen kan ingå ett avtal om att avstå från dem. De ekonomiska rättigheterna däremot kan överlåtas eller licensieras till annan.

Formuleringen ”att göra verket tillgängligt för allmänheten” återkommer som synes gång på gång i det här sammanhanget. Detta kan ske på fyra olika sätt:

  1. När verket överförs till allmänheten. Detta sker när verket på trådbunden eller trådlös väg görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket. Överföring till allmänheten innefattar överföring som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.
  2. När verket framförs offentligt. Offentligt framförande innefattar endast sådana fall då verket görs tillgängligt för allmänheten med eller utan användning av ett tekniskt hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av verket.
  3. När exemplar av verket visas offentligt. Offentlig visning inne­fattar endast sådana fall då ett exemplar av ett verk görs till­gängligt för allmänheten utan användning av ett tekniskt hjälp­medel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av exemplaret. Om ett tekniskt hjälpmedel används är det i stället ett offentligt framförande.
  4. När exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller annars sprids till allmänheten.