En av de största lögnerna som cirkulerar på internet är antagligen frasen "Jag har läst och godkänner användarvillkoren". För, ärligt talat, hur ofta brukar du egentligen läsa igenom villkoren innan du godkänner ett elektroniskt avtal som ger dig tillgång till program, spel och applikationer i telefonen, surfplattan eller datorn eller när du handlar i någon nätbutik? Om du ens kikar på det läser du det antagligen inte så noga. Även om det finns undantag med kortare avtal och enklare språk så innehåller många avtal ofta juridiskt språk.

De är svåra att förstå och avtalet är långt, ofta motsvarande flera A4-sidor med text. Det känns ungefär lika spännande som när du skriver på ett avtal i en butik och villkoren är så många och står skrivna i så liten stil att du inte ens bryr dig om att försöka läsa och förstå dem. I stället litar du på att organisationen är sjyst och inte har lagt in något tvivelaktigt i sina villkor. Antagligen tänker du att det är säkert att godkänna villkoren eftersom så många andra redan har gjort det när de har laddat hem programmet eller appen. Men om det handlade om till exempel ett anställningsavtal eller ett banklån skulle du då skriva på pappret utan att först läsa vad du förband dig till?

Dessutom finns det bara en knapp för att komma vidare i din iver att få tillgång till programmet. Vi ser aldrig alternativa knappar där det står ”Jag har inte läst avtalet men godkänner det ändå” eller ”Jag godkänner allt utom följande formuleringar” och möjlighet att själv specificera vad som inte känns okej. Inte ens det mer vågade (och mest sanningsenliga) alternativet ”Jag har inte läst användarvillkoren men jag godkänner ändå” finns som alternativ. I stället har du två val: antingen låter du bli att godkänna, och då kan du inte använda produkten, eller också godkänna och då chansa på att avtalet är okej såvida du inte vill vika en god stund åt att gå igenom det.

Mycket av det du godkänner säger sig självt att du måste tillåta för att kunna använda tjänsten. Du skulle inte kunna näthandla om vi inte lämnade ut namn, adress och e-post. Om du inte tillät ett bildpubliceringsprogram att dela dina bilder skulle ingen kunna se dem – och det är ju just det som är meningen med programmet. Och om du inte vill att ett community ska kunna publicera det du skriver kan du inte delta där på ett konstruktivt sätt. Då faller hela idén och du kan lika gärna skriva ner dina tankar i en traditionell dagbok som ingen läser eller publicerar vidare. På samma sätt måste du ge en nätdejtingsajt tillåtelse att publicera bilder och information på dig om du väljer att bli medlem – huvudsyftet med att finnas registrerad där torde vara att marknadsföra sig själv med bild och information inför andra som är på jakt efter kärleken.

Så visst är viss information om oss själva, våra texter och våra bilder relevant för företaget att spara och använda. Det anmärkningsvärda är snarare varför ett företag behöver så mycket information om dig för att kunna leverera sin tjänst – om det nu inte vore för att man vill kunna använda den på annat sätt.

Många skulle säkert säga att det inte spelar någon roll: Har man inget att dölja gör det inget om man delar med sig av information om sig själv – det är kanske ändå ingen hemlighet att du gillar hästar och har två barn. Och ofta gör det inget. Men utvecklingen av program och funktioner på internet har gått snabbt – tänk bara på den korta tidsperiod som de smarta telefonerna har funnits – och även om företagen i dag inte använder information som du godkänner att de kan ta del av så vet du inte hur det kommer att se ut om några år. Genom att du redan nu godkänner sådana möjligheter behöver företagen i ett senare skede inte be om ditt tillstånd.

Därför ska du tänka på lång sikt: är du säker på att du vill att företagen ska ha information om dig och dina närstående även om fem år? Och vill du att de ska veta vilka vänner du interagerar med i sociala medier och vad ni skriver till varandra?

Grundregeln är att du ska tänka efter först. Det är du som ska styra vilken information som du vill lämna ut. Inte tvärtom.

Var uppmärksam – inte orolig

Internet är bra. Den digitala världen har gjort det lätt att dela med sig och ta del av olika sorters material. Många appar, molntjänster och program förenklar din tillvaro. Rätt använda, och med hjälp av sunt förnuft, är många av de tjänster och produkter som vi nämner i den här guiden till stor hjälp i vårt dagliga liv, både i arbetet och för vårt höga nöjes skull.

Att vara uppmärksam på slutanvändaravtal innebär alltså inte att du måste stänga din internetanslutning och aldrig installera program eller delta i forumdiskussioner på nätet. Du kan fortsätta att spela spel i telefonen och du kan näthandla. Men du ska vara uppmärksam på vad avtalen innebär så att du kan välja bort de program eller appar som du inte känner dig bekväm med. På samma sätt som du inte tecknar ett avtal med en mobiloperatör eller en elleverantör utan att veta vad du förbinder dig till ska du också känna till vad olika tjänster på nätet innebär – både för dig och för dem som du interagerar med.