Vad behöver elever egentligen lära sig om programmering?

Av Måns Jonasson den 7 maj, 2018

Att bli duktig på att tänka i kod och programmering handlar väldigt lite om hakparenteser, måsvingar, syntax eller kod överhuvudtaget. Blockprogrammeringen som används i Scratch räcker långt.

Snart är det sommarlov, men när skolan börjar igen är det till en delvis ny grundskola lärare och elever återvänder. Då börjar nämligen de nya förändringarna i läroplanen gällande digital kompetens att verka. Alla elever ska bland annat få lära sig att programmera, vilket har diskuterats mycket i skolvärlden. Hur ska det gå till, vilka lärare ska kunna undervisa i programmering om de inte själva kan programmera? Ska de använda Python, Javascript eller vilket annat programmeringsspråk som helst?

För att hjälpa landets alla pedagoger har vi på Internetstiftelsen startat Digitala lektioner, en webbtjänst full med kostnadsfritt lektionsmaterial tätt knutet till just den nya läroplanen. Tanken är att alla lärare, på alla nivåer ska kunna hitta lektioner att genomföra med sina klasser för att kunna sätta igång med digital kompetens direkt i höst.

Viktigast att kunna tänka programmering

Jag sitter själv med en pusselbit – sex lektioner om digital kompetens och programmering för högstadiets matte- och teknikämnen som ska publiceras innan sommarlovet. Och det är under arbetet med att ta fram dessa lektioner som jag funderat extra mycket på vad programmering är, men framförallt vad programmering kommer att vara för elever som idag går på högstadiet.

Jag startade våra Barnhack här på Internetstiftelsen redan för fem år sen. Sedan dess har jag träffat tusentals barn, föräldrar och pedagoger i många olika sammanhang kring programmeringskunskap. Jag har sett hur barn som lär sig Scratch genom våra Barnhack väldigt snabbt blir kompetenta i att tänka programmering, att förstå programmering och kod som koncept, snarare än ett specifikt programmeringsspråk.

Nu i sommar kämpar säkert tusentals pedagoger med att försöka traggla sig igenom nybörjarkurser i Python – något som är nästan hopplöst om man inte själv är lagd åt programmeringshållet, och som dessutom är ännu svårare för barn. Jag menar att oavsett vilket textbaserat programmeringsspråk en högstadielärare väljer att ta in i klassrummet så väljer hen fel. Att bli duktig på att tänka i kod och programmering handlar väldigt lite om hakparenteser, måsvingar, syntax eller kod överhuvudtaget. Att jobba i Scratch räcker utmärkt för alla icke-yrkesförberedande program.

Blockprogrammering har framtiden för sig

Det är helt sant att den som ska arbeta som programmerare i framtiden måste kunna koda mer än Scratch eller blockprogrammering. Men det är minst lika sant att de språk som är aktuella för högstadieelever idag kanske inte alls är aktuella när dessa barn väl ska börja jobba. Dessutom tror jag starkt att en stor del av framtidens programmering kommer att ske som just blockprogrammering, i alla sammanhang utöver ren professionell programmeraring. Att styra en köksmaskin eller en vattenpump kommer helt säkert att kunna göras med logiska gränssnitt som mer liknar Scratch, snarare än textbaserad kod.

Att tro att alla barn ska bli professionella programmerare genom att vi har programmering i skolan är i mina ögon lika fel som att tro att alla barn ska bli musiker för att vi har musikämnet på plats. Avancerad programmering är en färdighet som kräver fallenhet, lång tids erfarenhet och tusentals timmar för att bli bra på. Blockprogrammering med Scratch kan däremot redan idag lära ut grundläggande programmeringskoncept till alla barn i skolan, och förbereda dem för en framtid där världen styrs av datorer. Det ger dem just den digitala kompetens som Skolverket menar att de ska få i läroplanen.

Mer från Internetstiftelsen