Tiden framför datorn är nyttig, inte ond

Av Måns Jonasson den 22 september, 2016

I en något hysterisk insändare i DN som redan blivit omtalad i sociala medier skriver Andreas Sabelhierta att ”Alla vet att barn och ungdomars datorspelande är ett stort problem, men ingen gör något åt det”. Det är både förmätet och felaktigt. Självklart finns det barn och ungdomar som får problem av att sitta stilla för länge, men problemet i sig är självklart inte något nytt. Redan de gamla grekerna klagade troligen på att deras barn satt för länge vid marmortavlorna istället för att vara ute och leka.

Men låt oss nu istället dekonstruera Sabelhiertas insändare för att se om det finns något verkligt problem.

I artikeln kommer en mängd påståenden som inte backas upp med några källhänvisningar. En del av dessa påståenden är mer än lovligt alarmerande. Bland annat sägs att vi vuxna låter våra ”barn växa upp i en stol framför datorn utan att träffa vänner, utveckla fysik eller sociala färdigheter” och att ” de flesta unga i dag är mer puckelryggade än för 20 år sedan”. Riktigt oroad blir man ju också över ”den stora ökningen av unga klienter, världen över, som besöker psykolog för att de inte har några verkliga barndomsminnen, andra än virtuella”.

Stämmer ej

Som tur är stämmer så klart inget av detta. Som pappa till spelande barn ser tvärtom jag hur de ägnar nästan all sin tid framför datorn till att just utveckla sociala färdigheter och träffa vänner, även om det sker över Skype och spelchatt snarare än telefonsamtal över kopparledning, som vi gjorde på vår tid och som vi får anta att Sabelhierta tycker är mer ”på riktigt” än Skype.

Att spela datorspel är inte alls självklart dåligt för barnens sociala liv, men precis som med alla andra aktiviteter som våra ungar ägnar sig åt måste vi förstås hjälpa dem att ha en balans i tillvaron. För mycket stillasittande är självklart inte bra för våra kroppar, men sån tur då att spel som Pokémon Go just fått en hel värld av kids att börja promenera flera mil i veckan för att spela! Alla som testat ett modernt VR-spel vet också att det kommer att bli än mer fysisk aktivitet i spelandet framöver.

Lär dig om barnens världar

Om man som vuxen är orolig för sina barns spelvanor går det, naturligtvis, att söka hjälp från barn- och ungdomspsykiatrin, precis som det gör med andra problem våra unga drabbas av. Men det offentliga och våra barn är knappast hjälpta av att mängder av föräldrar ringer oroliga samtal för något som faktiskt inte är ett problem. Ta istället chansen att börja spela med dina barn! Be dem att visa dig hur man spelar, lär dig något om deras världar och jag är rätt övertygad om att du kommer att börja förstå mer om varför och hur spelen aktiverar oss snarare än passiviserar oss.

Och ännu bättre är det så klart om dina barn sitter ännu mer framför datorn och lär sig att programmera! Vi har en utmärkt steg-för-steg-guide för barn och vuxna som lär ut programmering av egna spel. Vill man så kan man se den på YouTube istället för att läsa den. Och vips blir dina barn spelkreatörer och börjar bygga egna spel! Det är roligt, smart och nyttigt förutom att vara viktigt för att bli en fullvärdig digital medborgare, så vad väntar du på? Spela mera, spela med dina barn, och gör egna spel nu!