Spännande vägar till digital kompetens

Hur får vi barn och ungdomar att bli medvetna om hur tekniken fungerar? Hur skapar vi ett intresse för att lära sig programmera? Det var några av de frågor som återkom under sista dagens sessioner och paneler på The Digital Media and Learning Conference i Chicago.

Det roliga med att delta på konferenser som denna är de möjligheter man får för att ta del av olika projekt som syftar till att medvetandegöra barn och ungdomar om digitala medier; hur de fungerar samt hur de själva som användare kan påverka och göra skillnad. En ständigt återkommande fråga är hur vi ska göra för att få flickor att bli mer intresserade av att lära sig programmera.

E-textil – dataslöjd i ordets bokstavliga bemärkelse

I en panel berättade man om ett väldigt intressant projekt. Det heter Lilypond och handlar om e-textil. Genom att använda Arduinokretsar och ledande tråd fick elever möjlighet att lära sig programmera och skapa textila uttryck samtidigt. Ett spännande projekt värt att titta närmare på. De studier som forskare gjort visade att flickor blev mer självsäkra och tog ansvar för verktyget när det inte fokuserade på teknik utan på att hantverket – att sy, designa och skapa.

En fråga som också väcktes var hur vi som samhälle ser på flickors aktiviteter och lekar, varför ser många vuxna till exempel ner på leken med Barbies? Vi bör fundera på hur vi ser på flickors lek och kanske behöver skolan integrera mer av flickors sätt att leka i arbetet med att öka elevers kunskaper om teknik och hur teknik fungerar.

E-textil är en möjlighet som gör att tröskeln för att ta sig an programmering minskar. I mina ögon och öron blir detta projekt ett tydligt exempel på dataslöjd i ordets bokstavliga tolkning. Sedan tycker jag att det är viktigt att inte glömma att tröskeln för att ta till sig kunskaper om teknik i skolan ska vara låg för att alla barn och ungdomar ska kunna se de möjligheter som finns i de digitala verktygen.

Scratch – programmering med hjälp av moduler

Ett exempel på ett digitalt verktyg som vill få fler att förstå hur programmering fungerar är Scratch som även de presenterade sin plattform under en session. Det jag gillar med Scratch är att den inte bygger på idén att vi när vi skapar något först har en idé för att sedan göra upp en plan som sedan genomförs. Många programmeringskurser i dag bygger på den idén och lär ut programmering som en linjär process. Scratch bygger på deltagande, och fokus är att du utifrån ditt intresse ska kunna skapa spel, interaktiva födelsedagskort med mera. Scratch är uppbyggd som moduler eller legobitar som du passar ihop och sedan kan du kontinuerligt testa hur utfallet blir och göra om genom att flytta, byta ut moduler och funktioner för att uppnå det du vill.

Scratch bygger också på ett community-tänk vilket gör att du kan dela det du gjort i sociala medier, få kommentarer och andra kan bygga vidare på dina projekt. Det ligger när open source-rörelsen och tanken att vi tillsammans skapar i samarbete med varandra.

Viktigt för alla att förstå programmeringens grunder

Utifrån ett svensk perspektiv ser jag väldigt lite aktivitet inom detta område, och jag efterlyser  nyfiket lärare och skolor som aktivt arbetar med att lära elever programmera och förstå hur tekniken fungerar, speciellt bland yngre barn.

Jag tror nämligen att det är en avgörande kunskap att åtminstone på ett ytligt plan förstå hur kod och programmering fungerar; att det inte är magi bakom internet, utan att det är människor precis som du och jag som är de som skapar möjligheterna och sätter begränsningarna. Alla behöver grundläggande kunskaper för att kunna ställa krav eller åtminstone utkräva ansvar hos dem som gör de tjänster och skapar det internet vi använder.

Källkritik på nätet

På eftermiddagen var jag på en session som handlade om källkritik. Det var ett extremt intensivt pass som handlade om vikten av att lära barn och unga kritiskt tänkande för att de ska kunna värdera all den information de nås av varje dag. En fråga som ligger mig varmt om hjärtat och som vi jobbar mycket med på Webbstjärnan.

Som jag ser det måste barn lära sig att kunna värdera varje källa för sig. Det är också viktigt att lära ut ett skeptiskt förhållningssätt till det som vi kan ta del av i sociala medier, att alltid få eleverna att ställa frågan: Vem är avsändaren?  Vilka är källorna? Varför sprider han/hon det här?

I samtalet pratades det mycket om att medielandskapet har ändrats och att vad de unga i dag behöver inte är våra förmaningar eller ogillande blickar för att de inte tar del av nyheter genom de ”traditionella” medierna utan att vi i stället hjälper dem och ger dem de kunskaper de behöver för att kunna hantera det nya medielandskap som växt fram och som ändras fort.

Det pratades också om vikten av att inte bara ha kunskaper i hur man värderar information utan också vikten  att ha kunskaper kring hur man själv skapar och delar trovärdig information på internet. Vi fick ta del av ett exempel på hur arbetet kan se ut med barn i förskolan. Barnen på den aktuella förskolan fick fundera kring vilken information som är privat och vilken som är personlig – vilken information man kan dela utan att det egentligen säger något om vem man är eller var man bor.

Ett spännande initiativ för att få barn att lära sig skilja på privat och personlig men också svårt, i synnerhet i förhållande till hur många sociala medietjänster fungerar. De bygger på att du ska vara identifierbar som person, du ska lämna ut personliga uppgifter om dig själv, som när du är född, din e-post, ditt namn och så vidare. Jag tror att de sociala medierna i mångt och mycket gör det svårt att skilja på vad som är privat och vad som är personligt. Men samtalet är viktigt och behöver föras.

Vi som vuxna och i synnerhet vi som är föräldrar har ett stort ansvar att lära oss och försöka lära våra barn vikten av att förstå hur integritetsinställningarna fungerar på sociala mediesajter som Facebook, för att på det sättet ge barn och unga genvägar till att förstå hur de upprätthåller sin integritet på nätet.

Kunskap är makt!

Hackarkompetens – dagens höjdpunkt

Dagens höjdpunkt för mig var den session som handlade om hackarkompetens (hacker-literacy). Det handlade om vikten av att barn och unga, egentligen alla, som använder digitala medier behöver ha hackarkompetens. Jag ska ärligt säga att jag inte har stött på den frågan i skolsammanhang i Sverige tidigare.

Vad är då hackarkompetens? Att alla ska kunna ta sig in i skolans datasystem och titta på betygen? Nja, definitionen som gavs var att hackarkompetens är att ha förmågan att göra en kritisk ”läsning” av tekniken eller den tekniska plattformen, att förstå vilka värden som styr den och ha möjligheten att ställa krav och kunna påverka den. För om vi inte är medvetna om hur våra tjänster fungerar, då kan vi inte heller ställa krav eller utkräva ansvar.

Ett exempel på hackarkompetens som nämns var uppropet mot Facebooks ändringar av integritetsinställningarna 2010. En fråga som först väcktes av de som har hackarkompetens och sedan skapades också en rörelse som delvis lyckades ändra hur inställningarna kring integritet ser ut på Facebook. Ett annat exempel är hur hashtaggen kom att bli en del av twitters funktioner. Det var Chris Messina som först pekade på att twitter saknade en funktion som gjorde att man kunde sortera informationen i grupper, han föreslog att det skulle ske genom en hashtag, twitter anammande idén och i dag är det en del av tjänsten och ordet är en del av det vokabulär som vi som använder oss av sociala medier tycker är vardagsmat.

I en bisats konstaterade en av föreläsarna att det egentligen bara är en grupp som har denna typen kompetens – vita medelklassmän i medelåldern. Vi andra tror att vi inte kan påverka tekniken för vi förstår inte hur den är designad.

På frågan om hur man ger förutsättningar för att bygga denna kompetens hos barn och unga så var svaret att Open Source-rörelsen och deras programvara är den bästa utgångspunkten. Open source är skapat för att det ska hackas, för att man ska kunna ändra i koden och testa nya lösningar.

Fortsätt diskussionen med mig på Internetdagarna i höst

Jag åker hem från Chicago med många intryck och insikter om att det finns många aspekter på digital teknik och internet som vi som arbetar med det mot skolan behöver ta oss an.

Det är spännande och roligt och det gör att jag känner att vi på Webbstjärnan kan göra än mer skillnad. I november på Internetdagarna kommer vi att diskutera några av de frågor som väcktes här i Chicago. Du vet väl att du redan nu kan föranmäla intresse till vår dag kring internet i skolan.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , Foto: av Kristina Alexanderson (CC BY 2.0)
Fyll gärna i vår enkät.

Om bloggaren

Kristina Alexanderson Chef, internet i skolan, IIS Kristina ansvarar för Webbstjärnan, en skoltävling för elever där de under handledning av sina lärare publicerar skolarbete på internet. Kristina är i grunden lärare i svenska och samhällskunskap, men har sedan 2011 ansvarat för Webbstjärnan. Hon är av regeringen utsedd till expert i Digitaliseringskommissionen. Sedan 2013 är Kristina även projektledare för Creative Commons Sverige.

Lämna en kommentar

Svara på en kommentar

Obligatoriskt

Obligatoriskt

Frivilligt

Kommentarer

Ingen har kommenterat artikeln ännu.