2011 – året då internet politiserades

2011 kommer rimligtvis att gå till historien som året då ambitionerna att politisera internet tog fart på allvar. Det var året då de stora internationella institutionerna stod på kö för att få presentera sin bild av hur nätet ska styras – och av vem.

Jag tänker exempelvis på de stora och traditionella aktörerna för politisk styrning som FN, G8, OECD, EU, men även en rad mellanstatliga initiativ. I maj gav sig Frankrikes president Nicolas Sarkozy, om ordförande för G8-mötet, in i diskussionerna, med synpunkter på hur nätet bör styras. Kort därefter presenterade OECD en kommuniké om policybeslut för internet. Under septembers första dagar lämnade Indien, Brasilien med flera ett förslag till en alternativ regim för nätet. Vid öppnandet av FN:s generalförsamling någon vecka senare lämnade Kinas Rysslands, Uzbekistans och Tadjikistans regeringar tillsammans in ett förslag till ett internationellt regelverk för nätsäkerhet.

Tillsammans är dessa händelser enbart några exempel på hur nya synapser växer fram för politisk styrning av det internationella internetsamfundet.

Nya toppdomäner har släpat in politiska frågor i ICANN

Utöver de stora globala institutionerna har även internet som infrastruktur blivit politiskt högvilt. ICANN:s beslut att sjösätta nya toppdomäner har släpat in politiska frågor i organisationen, som exempelvis global upphovsrätt, brottsbekämpning, effektiv konkurrens, rätten till ett namn, vem som ska få tjäna pengar på internet och så vidare.

Det är också i samband med ICANN:s beslut som den amerikanska senaten drabbats av en fullkomlig lobbystorm. Det har varit två hearings i den amerikanska senaten om nya toppdomäner för internet, allt inom loppet av 10 dagar. Det paradoxala är att det politiska engagemanget sker nu, efter ICANN:s beslut.

Först nu, fem minuter i tolv, tar sig det amerikanska politiska systemet an frågan på allvar. Först nu, när frågan om nya toppdomäner når senaten, når de den i praktiken enda institution förutom ICANN som skulle kunna sätta stopp för de nya toppdomänerna. Borta tycks mer än fem års diskussioner vara, och all dialog om nya toppdomäner startar om från början.

Lika paradoxalt är, att i den amerikanska senaten framstår diskussionen om nya toppdomäner för internet på nytt som en inrikespolitisk fråga. All retorik som i FN går under benämningen Multistakeholder Model for internet Governance, lyser härmed sin frånvaro. I slutändan tycks det bli ett politiskt beslut i traditionella politiska institutioner.

Fokus flyttas från infrastrukturen till innehållet

Inför 2012 ser det ut att bli en liknande utveckling. Styrningen av nätet handlar framöver rimligtvis mindre om internet som infrastruktur, men desto mer om det digitala innehåll det förmedlar.

En sådan trend är engagemanget i mänskliga rättigheter också på nätet. Kontrollen över nätet håller relativt raskt på att omdefinieras, efter nätets betydelse i samband med händelserna på Tharir-torget, efter Syrien och efter händelserna i andra Nordafrikanska stater.

En annan tydlig trend handlar om kontrollen över digitalt innehåll och upphovsrätten.

Under hösten har ett par amerikanska lagförslag för styrning av internet snabbt tuggat sig igenom den amerikanska förvaltningen. De så kallade SOPA och PIPA-förslagen innehåller några riktigt allvarliga begränsningar av friheten på nätet, exempelvis blockering av webbplatser och hot om fängelse för normalanvändare i USA. Lagförslagen har särskilt kritiserats därför att de sägs ’exportera’ tillämpningen av amerikansk lagstiftning, så att de också kommer att gälla globalt. Konkret betyder det att filtrering och nedstängning av webbsidor på nätet kan ske automatiserat genom stängning av domännamnet (DNS). Tidigare stängde exempelvis en amerikansk myndighet en spansk webb-plats på grund av oönskat innehåll. Initiativen har mött ett fullkomligt opinionsmässigt bröl av ogillande, men har på grund av effektivt orkestrerande av lobbyister inte stoppats. En hearing om förslagen skulle ha hållts precis innan jul, men sköts upp till efter helgerna.

En tredje sådan trend är den internationella retorik som sätter frihet som motsats till säkerhet. Det senare har bland annat förespråkats från svenskt håll, men vilka tydliga politiska reformer som är att vänta på global nivå till följd av detta är fortfarande svårt att avgöra. Möjligtvis behöver tanken om frihet kontra säkerhet förtydligas en smula. Exempelvis kan ju säkerhet på nätet betyda minst fyra olika saker, så för att bli klokare här behöver vi nog först få svar på Vems säkerhet som ska optimeras på nätet.

Hittills har vi sett generaler i USA, Storbritannien och andra likasinnade länder argumentera för ett särskilt vapenslag för cyberkrigföring. Det argumenteras aldrig öppet för en sådan ordning i Sverige, men vi fick i stället FRA-lagen redan 2008, och ser nu kanske en förlängning av dess verksamhet också i mer civila kretsar. Att frihet kontra säkerhet på internet skulle gynna den slutliga internetanvändaren återstår därför åtminstone för mig att bli övertygad om.

Gott nytt 2012!

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Om bloggaren

Staffan Jonson Policyrådgivare på IIS Staffan bidrog, fram till att han slutade jobba hos IIS, med strategiska analyser och råd kring de regelverk som styr IIS verksamhet och ägnade därför mycket tid åt omvärldsbevakning.

Lämna en kommentar

Svara på en kommentar

Obligatoriskt

Frivilligt

Kommentarer

Ingen har kommenterat artikeln ännu.